Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lång hyllning till friheten

Annons

Sydafrikakonserten i Dalhalla i går kväll handlade lika mycket om samvaro och politik som om musik. Därför hade artistuppbådet långa stunder svårt att tända den fullsatta arenan, trots att de flesta jobbade hårt på just detta.

Marknadsstånd har vi heller inte sett i Dalhalla tidigare - ens för behjärtansvärda ändamål.

Bedömd som musikupplevelse hade tillställningen ett annat avgörande problem: Den led av elefantiasis.

När utgångspunkten för att sätta samman ett program är att så många som möjligt ska få vara med, blir det sällan särskilt bra för publiken. Konserten tog slut efter två timmar - för paus. Totalt sprängdes fyratimmarsvallen med god marginal. Ändå höll den förträfflige konferencieren Lasse Brandeby/Kurt Olsson ett rappt tempo.

Programmet visade verkligen upp de många musikaliska anknytningarna mellan Sydafrika och Sverige (och Dalarna!).

Anders Nyberg, konsertens konstnärlig ledare och medlem i Fjedur, ledde flera körer. Han är från Malung och började i församlingens ungdomskör för mer än 30 år sedan. Vad hans resor med Västerdalarnas folkmusik ut i världen har betytt i form av musikaliska möten fick vi flera prov på.

Mikael Eriksson, med ett kongolesiskt förflutet och smeknamnet Zifa, som blivit artistnamn, har rötter i Smedjebacken där hans morfar på 1950-talet gjorde skandal som dragspelspastorn i baptistkyrkan. Zifa framförde musik där slagverk och melodikänsla tog plats sida vid sida, han hyllade moderskapet och önskade en värld där människor lever utan apartheid i sina hjärtan.

Ett mellanting mellan Di Leva och Janis Joplin?! Jennifer Fergusons sång och scenkonst är svår att ringa in. Hon har också ett ovanligt öde. Framträdande protestsångare i slutet av 80-talet i Sydafrika, invald i parlamentet 1994 som vit på ANC:s lista, men lämnade 1997 landet för att flytta till Dala-Floda.

För en publik vars högsta musikaliska lycka är en barnkör var André De Langs känsliga soulsång tämligen bortslängd. Av samma skäl var inte Black Noises rap helt lyckad även om många applåderade artigt. De hade ett alldeles för stort block i konserten, men var ärliga mot sin egen grej och vann på det.

Barbara Hendricks betraktar Nelson Mandela som den störste levande ledaren i världen. FN har utsett henne till hedersambassadör på livstid.

Hon gjorde ett block med gospel- och spiritualdoftande sånger, uppbackad av åtta sångare ur Gustaf Sjökvists kammarkör. Hon hade kanske litet väl tung operaröst för det här materialet till en början, men sjöng efter hand svidande vackert och innerligt.

Down by the riverside var konsertens höjdpunkt. Många höll andan när hon sjöng We shall overcome à capella.

När Immanuel Gospel och Blossom Tainton gick upp på scenen började många gå hem, vilket var synd sett till vad artisterna presterade, men logiskt sett till konsertens upplägg.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons