Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kyrkan behöver mer öppenhet

Annons

Författaren har valt att utgå från den omfattande litteratur, som producerats av Gustaf Wingren, professor i systematisk teologi i Lund 1951-1977.

böcker |

Vardagens kyrka

Bo Håkansson

Arcus förlag

Denne var synnerligen produktiv både som akademiker och som debattör i massmedia, där han ihärdigt varnade för ett snävt "förkyrkligande" och värnade om kyrkans öppenhet och ansvar som aktör och samtalspartner i samhället.

Det som särskilt engagerade honom var (förutom den övergripande frågan om kyrkans identitet) sådana ämnen, som nära angick människors vardag, såsom arbetslivets villkor och tillväxtsamhällets stress och miljöförstöring ämnen som inte heller i dag känns obekanta, när alltfler blir långtidssjukskrivna.

Håkansson betonar, att Wingrens kyrkosyn erbjuder en rik samling byggstenar, när folkkyrkans uppgifter i vår tid ska formuleras.

En sådan byggsten är arvet från Irenaeus, en av fornkyrkans teologer, verksam på 100-talet. Enligt honom blev skapelsen återställd genom Kristi död och segern genom uppståndelsen.

Detta tillfrisknande tillämpas sedan på var och en, som blir döpt, och därmed blir också varje döpt människa kallad att bli medarbetare åt Gud i den fortsatta pågående skapelsen, det vill säga i de vanliga jordiska uppgifterna.

Det glada budskapet är segern över destruktionen, och kyrkan är ett redskap för detta evangelium. Hennes uppgift är alltså att befria de nedtyngda och göra det "lättare att andas".

En annan byggsten är arvet från Luther. Detta tolkar Wingren så, att kyrkan ska befria och upprätta samt även "väcka samvetena" också vad gäller samhällsfrågorna, så att tjänsten åt medmänniskorna blir utförd.

Men detta senare är huvudsakligen den enskildes uppgift.

Kyrkan ska inte tro sig om att kunna svara på alla frågor. Det gäller att akta sig för moralismen. Wingren skriver inte utan viss ironi: "Det vore inte lite vunnet, om predikan kunde lära kristna människor att inte sätta sig på tvären, när det goda kommer och det onda viker."

Mitt i de vardagliga sammanhangen är kyrkan verksam genom vanliga människor, som befrämjar livsmod och lever i solidaritet med dem, som hamnat nederst.

För den uppgiften ska kyrkan rusta sina medlemmar. Så blir kyrkan inte en klosterliknande isolerad företeelse utan ett salt och ett ljus mitt i vardagens mångahanda.

När författaren jämför Wingrens syn på kyrkans uppgift med andra folkkyrkoteologers sätt att se, blir det slående, hur Västeråsbiskopen Claes-Bertil Ytterbergs tänkande pekar i samma riktning.

Kyrkans uppgift är enligt Ytterberg inte främst att bygga egna verksamheter och bli en "nyttighetskyrka" utan att genom förkunnelsen och sakramenten inspirera och rusta för tjänst i vardagen.

För min del tror jag, att Bo Håkanssons analys kan bli till stor nytta i det fortsatta samtalet om folkkyrkans roll i det nya århundradet.

Om folkkyrkobygget ska renoveras, behövs helt klart de perspektiv, som här lyfts fram.

INGEMAR BERGMARK

Mer läsning

Annons