Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kung-Elvis finns överallt

Annons

I kväll firar tokfansen i nostalgistaden Borlänge Elvis dödsdag med korv, kaffe och vinylare i en samlingslokal på Gös Eriks Väg. Visserligen ett dygn för sent, men det är tanken som räknas, eller hur?

Tusen och åter tusen Elvisdyrkare vallfärdar till Memphis och Graceland just den här helgen. Extra många i år, för att det är 25 år sedan Kungen vek ned skylten för gott.

Pop-opera-opportunisten Helmut Lotti passar i oändlig finkänslighet och helt utan några som helst snöda baktankar på att släppa en coverplatta med "kärleksfulla" tolkningar av Kungens sånger.

Den plattan kan kanske bäst beskrivas som en orgie för musikintresserade S/M-freaks i alla åldrar. Att lyssna och skratta så man nästan kissar i byxorna samtidigt som man lider alla helvetets kval.

En pärs.

Elvis själv petar lekande lätt väck dagens rockstjärnor och Bruce Springsteen från topplistetoppen i samplad form, på den storsäljande hitsingeln "Elvis vs. Jxl - A little less conversation".

En värdig hyllning.

Dödsboet drar in fler miljoner per år än vad som någonsin varit möjligt och Elvis fått leva och haft hälsan, den årliga Gracelandbudgeten motsvarar väl ett mindre U-lands BNP ungefär.

Någon ser Elvis ansikte på baksidan av Mars.

Någon skulpterar ett Elvisporträtt av 400 rostade brödskivor.

Någon fyller trädgården med Elvistomtar av gips och gör sig en karriär som falsksjungande karaoke-imitatör från psykets slutna avdelningar.

Det tycks helt enkelt inte finnas någon ände på hur mycket bisarrt tok och allmänt elände Kungen kan ställa till med från andra sidan graven.

Elvis låter inte ens sina gamla polare/slavar i Memphismaffian vara ifred när de sover, utan plågar dem i drömmar och mardrömsvisioner.

I busroliga skvallerboksbiografin "Elvis Aaron Presley - Memphismaffian berättar" berättar Elvis forne vapendragare Lamar Fike att han ännu i denna dag drömmer om Elvis "tre eller fyra gånger i veckan".

Fike avslöjar att han i en av sina febriga Elvisdrömmar frågar den paljettprydde rockhjälten var han befinner sig någonstans för närvarande.

"Grabben, det är inte Cleveland", svarar Kungen.

Cool ända in i Charons rike. Svaret bidrar dock ingalunda till att skingra mystiken. Himmel eller helvete? Frågan kvarstår.

Det finns förstås de som envist hävdar att Elvis fortfarande är i livet. Kanske blev Kungen kidnappad av utomjordingar? Biten av varulvar? Bortförd av delfiner? Kanske har konspirationsteoretikerna rätt, de som hävdar att Elvis var CIA-agent och tvingades iscensätta sin egen död för att klara sig undan kommunistiska lönnmördare från den ryska maffian.

Skvallerpolarna i Memphismaffian lyfter dock på locket till sanningen. För allmänhetens bästa, naturligtvis.

Detaljerna är makabra.

Elvis var drogad och risig i kistan. Han satt på WC hemma i Graceland och bläddrade i favoritboken "The Scientific Search for the Face of Jesus" av Frank Adams. Kanske krystade han för hårt. Hjärtat kajkade ihop. Kungen blev lila i nyllet, föll ihop på golvet, spydde lite slem, krälade en halvmeter i plågad vånda och dog.

Elvis har lämnat byggnaden.

Med pyjamasbyxorna neddragna till anklarna. I ljuset av slika uppgifter känns "firandet" av Kungens dödsdag måhända en aning... groteskt. Men parallellt med myten om mannen existerar mannens musik.

Och kraften i det arvet är svårt att förneka. Det finns bara en vettig slutsats att dra.

Elvis lever.

GÖRAN PETTERSSON

Mer läsning

Annons