Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kulturella kullor kan tänka sig stanna

Annons

Nej, Dalarna lämnar man inte bara, var en kommentar från panelen och de inbjudna debattörerna var benägna att hålla med. Kulturklimatet i länet får godkänt och orättvis behandling på grund av kön är inget problem. Det blev inte en kväll med bittra kvinnliga erfarenheter.

Men panelen, bestående av musikern Ing-Marie Aronsson Litsgård, designern Carola Vintéus, konstnären Pernilla Wesström, blivande författaren Hanna Kristoffersson och idrottaren Jenny Magnusson, hade en del tänkvärda synpunkter på kulturklimatet.

Arrangörer för kvällen var Dalarnas Kvinnohistoriska förening, Falun-Borlänge Zontaklubb och Falu Soroptimistklubb.

Kvällens hetaste inlägg kom inte från panelen utan från unga iranskfödda Helja Riasat i samband med att hon tog emot ett stipendium från Falu Soroptimistklubb för sitt arbete mot rasism, utanförskap och hedersrelaterat våld. I tacktalet tog hon upp sin besvikelse över att så många politiker kompromissar och inte ställer upp för kvinnor som kränks.

Många i kvällens panel nämnde att äldre kvinnliga släktingar varit deras föredömen. En av dem, Pernilla Wesström, jobbar för att lyfta fram dem i sin konst - tanterna, som blir allt färre. Men att måla knypplande tanter är laddat och en gallerist sade en gång: Hade det varit män på målningarna hade de kanske gått att sälja, men tanter vill ingen ha.

Då handlade det om motivvalet, annars upplevde hon sig inte motarbetad som kvinnlig konstnär. Villkoren är lika tuffa för båda könen.

- Konkurrensen är inte könsrelaterad. Men konstnärer kan vara ett egensinnigt släkte som inte alltid vill dela med sig av sina idéer, hördes en replik.

Oboisten Ing-Marie Aronsson Litsgård var ganska nöjd med jämställdheten inom orkestervärlden där också lönen är lika. Visserligen är dirigenten som leder orkestrarna för det mesta en man, men å andra sidan kan han bara styra om orkestermedlemmarna vill, skrattade hon.

Dalarna hyllades av deltagarna för solida kulturtraditioner, men häcklades samtidigt för snålhet mot kulturella satsningar. Varför finns inget vardagsrum för kulturen, ett kulturhus? Där också dalaslöjden får ett centrum.

Det är svagt att länet ännu inte har en riktig konserthall, var en annan synpunkt.

Dock går det att leva och verka som kulturarbetande kulla i Dalarna.

- I en storstad drunknar det man gör i en opersonlig röra. Småskalighet kan vara en fördel och bruset blir mindre.

Hanna Kristofersson, 18 år, var ändå inställd på att dra ut i världen, bort från de ibland ganska kulturfientliga attityderna i ett brukssamhälle som Borlänge. En blivande författare behöver kontakter

- I förlagsvärlden är det män som har makten och man får nog spela med i spelet om det inte händer en revolution, konstaterade hon nyktert.

Mer läsning

Annons