Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Kulten har inte stelnat"

Annons

Tack, Olavi Hemmilä för en bra artikel om din syn på den så kallade kulten runt diktaren Dan Andersson, som har cementerats, som det står i ingressen.

Vi i Dan Andersson-sällskapets styrelse har i stort sett ingen avvikande mening från dina synpunkter. Några kommentarer kan dock vara på sin plats.

Dan Anderssons diktning spänner över ett stort område. Vi har ett ansvar inför våra medlemmar att försöka täcka hela spektrat, inklusive att hålla den traditionella anderssonska viskulturen levande, men självfallet att också utveckla och fördjupa bilden av hans författarskap.

Din doktorsavhandling, som huvudsakligen tog fasta på den indiska religionens påverkan på diktaren, skrev vi i uppskattande ordalag om i vår medlemstidning På färdvägarna nummer fem.

Dina synpunkter på hur Dan Andersson-veckan i framtiden borde utformas förtjänar att tas på största allvar inför kommande planering.

Vi menar att Dan Andersson-sällskapet efter bästa förmåga strävat efter att försöka både vidga perspektivet på diktarens litterära insatser och att avsentimentalisera honom som litterär person - eller ikon om du så vill.

Ett exempel på detta senare är att vi står i begrepp att låta trycka och ge ut Hans Granlids (Dan Andersson-pristagare 1994) stora efterlämnade manus Spänningarnas förlösning som sätter Dan Anderssons sena prosakonst i fokus, som granskar hans konstnärligt slipade sena novellistik med litteraturvetenskapliga metoder.

Där talar Granlid mycket tydligt om att milröken, de böljande balladerna och de surrande fiolerna skymmer bilden av den unge kämpande diktaren, som är fylld av både skaparkraft och livsångest.

Nej, Olavi Hemmilä - det har inte gått troll i kulten av Andersson. Om det nu är en kult - och det kanske det bitvis är - så rymmer den så mycket uppskattning, så mycket kärlek och glädje över Anderssons författarskap att vi i hans sällskap känner oss djupt berörda av den.

Den har inte stelnat i formerna. Den lever.

Att Dan Andersson kultförklaras är inget nytt - Ivar Lo Johansson skrev om hur han och många andra unga drabbades av Grangärdesjukan i det tidiga tjugotalet.

Det är inte alla diktare, bortgångna såväl som levande, förunnat att få mottaga så mycket värme och uppskattning från en lyssnande publik i det tidiga tjugohundratalet som Dan Andersson.

De bästa hälsningar från

DAN ANDERSSONSÄLLSKAPET

Mer läsning

Annons