Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kris förtrollade publiken

Annons

Att boka en falnande countryartist som Kris Kristofferson till Hultsfredsfestivalens första dag är kanske den största gärning av passion de bokande Rockpartymänniskorna gjort sedan de en gång i tiden klämde in Sven-Ingvars i programmet i det tidiga 90-talet.

En gärning av passion. Kärlek tilll musiken. Bara för att de älskar Kris låtar, och så gärna vill höra dem live.

Kris Kristofferson står själv för en minst lika djärv trosgärning när han går in på en svart scen iklädd halvlång svart rock, med en illa stämd akustisk stålsträngad gammal Gibsongitarr som enda sällskap.

Men vilken vinstlott artisten drar den här kvällen.

Vilken ljuvlig konsertupplevelse han bjuder på, Kris Kristofferson.

Jag har sett Cash, Willie Nelson och outlaw-wanna-been Steve Earle på senare år. Ingen av dem har nått upp till det Kris Kristofferson bjuder Hultsfred på den här kvällen.

Det är så uppenbart att Kristofferson mer än gärna axlar manteln efter den fallne hjäten Cash, "The man in black", och han gör det faktiskt med den äran.

Me And Bobby McGee randas av tidigt, sedan följer sånger om Jesus, Djävulen och den heliga Luffaren som pärlorna på en anti-krigs-protestants radband.

Kris Kristofferson sjunger en Simple Song of Freedom och låter som om han menar precis vartenda ord. Countrysångaren Kristofferson agiterar.

- Did you know that in the land of freedom, USA, we've got more people behind bars than in any other nation in the world?

Men Kris Kristofferson är väldigt mycket mer än vänstervriden agitation.

Han går in på scenen ensam, beväpnad med en enkel akustisk gitarr, och lyckas med konststycket att förtrolla en lätt kylslagen tidig torsdagspublik på Hultsfred.

Det är varken mer eller mindre än magi.

Kris Kristofferson spelar Sunday Morning Coming Down och Help Me Make It Through The Night. Det låter halvsurt men briljant, och jag känner personligen många singer-songwriters som gladeligen hade hackat av sig både vänster och höger arm för Krist Kristoffersons självklarar karisma och fårade, ärrade, erfarna, whiskystänkta sångröst.

"God bless you for your spirit!" säger Kris när han lämnar scenen.

Vad kan vi säga? Detsamma, käre Kris. Och välkommen åter. Vilken dag i veckan som helst.

GÖRAN PETTERSSON

Mer läsning

Annons