Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krigslek blir hockeypoesi

Annons

Snabba girar längs isen, tacklingar, pumpande adrenalin, publikens vrål och den svarta, rastlösa punkten som allt centreras kring-pucken. Här har vi den skådeplats där den före detta hockeyspelaren Tom Malmquists dikter utspelar sig.

Spelfältet är en arena för en hybrid mellan krig och lek där leken har hårda törnar och gärna slår över i ett allvar som lägger sin sordin över spelet.

Det forna hockeylöftet sedan barnsben är inte nådig i sin kritik mot den destruktiva machokultur som frodas inom sporten.

Han berättar om när han tvingades bära en pissluktande suspensoar över ansiktet för att han presterat för dåligt i en match.

Det inramas av en våldsbejakande kultur där tillmälet "fitta" är ymnigt förekommande. Det som inte dödar härdar, och härdandet är ett mål i sig:

...han kan inte resa sig upp, kväker trång kropp, pojken rör sig inte, det är bra, nertacklad, sätter sig upp behöver inte hjälp, låt honom vara, spretar på sig, imiterar dentisterna, plirar, trycker fingrarna hårt mot skenan, trillande blod/varmare än is.

Till stora delar är boken en uppgörelse och bearbetning av tidiga upplevelser, men det resulterar i en kritik mot våldet inom idrotten som jag utifrån mina blygsamma erfarenheter på isen finner överdriven, hockey är till syvende och sist ingen tebjudning.

Däremot fungerar det bättre med att ur hockeyns intensivt rastlösa energi skapa en poesi som tar sin utgångspunkt i spänningsfältet mellan lek och krig.

Diktionen är ofta laddad och spänningsfylld, gärna korthuggen. Spelets rytm avspeglar sig i dikterna.

Somliga av dem frustar futuristiskt (men utan futurismens våldsförhärligande) som en tillspetsad sudden death, medan det ibland stoppas för icing och ibland blir förväntansfullt andhämtande som vid en tekning.

Emellanåt avbryts spelet helt för mental träning i form av meditation.

Då är dikterna hermetiskt gäckande, som bäst så moget kärnfulla att man gärna stannar kvar hos dem för att låta dem växa.

För Malmquist är värd att ägna tid åt, det är en driven och kontrastrik debut som vittnar om en spännande fortsättning på karriären utanför hockeyrinken.

ANDERS LAGERQUIST

Mer läsning

Annons