Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kråksång slutade i magi

Annons

Det var ruggigt kallt när The Concretes gick på scenen en halvtimme efter midnatt. Och vilken anledning de än hade för att börja soundchecka först när det var dags att gå på scenen är jag beredd att förlåta dem. Det var bara att kapitulera.

Bandet gjorde en stentrist spelning på Peace and Love i somras. Och nu detta! I lördags vände de en ruggigt kall septembernatt till en värmande, magisk upplevelse. Alla stela, inrepeterade poser hade runnit av och The Concretes bjöd in den fåtaliga publiken till en pakt - det var vi och dem och allt annat var oväsentligt.

Det finns något mycket vackert i att ett band reser långväga, till en liten by på landsbygden och gör en så innerlig spelning för en handfull personer. Jag vill inte tro att det bara handlade om att göra sitt jobb.

Innan The Concretes spelade studsade festivalens andra större namn, Parker, runt på scenen. I fem sekunder är deras skruvade elektropunk underhållande. Sedan blir det enbart enerverande. Till slut en plåga.

Kråksångfestivalen hade vid det laget hållit på sedan eftermiddagen. Dalaband som Montezumas, Mustain, Sacrifice, blixtinkallade Ramonescoverbandet Sheena and the Punkrockers och Gävleborna John Fläckman & The Flockments hade låtit sin musik ljuda över älven.

Grey Canvas från Leksand spelade en kompetent rock med inslag av Pearl Jam och Crash Test Dummies. Bra sång och en bra gitarrist lyfte helheten.

Ett av banden med störst publikrespons var Headline från Falun. Men så hade de koll på hur ett mellansnack ska levereras också. Deras snabba Green Day-Asta Kaskpunk hade hög charmfaktor och bandet öste från början till slut. Och slängde in "Hockeyfrilla" på allmän begäran.

Itch gjorde trots en krasslig basist och trots ganska grötigt ljud en klart godkänd spelning. Deras melodiösa, men tunga rock hugger sig djupare fast i sinnet för varje lyssning.

Festivalen Kråksång lockade drygt 220 personer till den lilla danspaviljongen på Ängsholn. Många verkade visa endast ett förstrött intresse för vad som pågick på scenen och det var inte bara The Concretes som hade tomma golvytor framför sig. Nästa år kanske publiken inser att det inte bara hänger på banden om det ska bli lite drag.

Även om det lilla också kan visa sig vara riktigt, riktigt stort.

ANDERS GUSTAFSSON

Mer läsning

Annons