Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kraftfulla veteraner på vårutflykt

Annons

En "mogen" publik hyllade i lördags Orphei veteraner i Kristinehallen. Programmet innehöll en fin blandning av kända manskörssånger med inslag av såväl Alfvén som Söderlundh, dikter av Karlfeldt och Lagerkvist.

Några få nyheter bjöds, till exempel en rolig och lätt koreograferad Vaggvisa till en envis husfluga signerad Håkan Sund och en tjeckisk elegisk sättning om skillnaden mellan att ha en mörk- respektive en ljushårig flicka.

Just i den sången erinrades man om hur Donkosackerna kunde klinga vid sitt sista Sverigebesök på 60-talet med sonor och fyllig klang i basstämmorna. Jämförelsen utfaller dock avgjort till veteranernas fördel!

Serge Jarrofs kör hade då fått långt större problem med såväl intonation som enskilda chevroterande röster.

Av sådant märktes ytterst få spår i den välfostrade kör Håkan Sund leder sedan halvdussinet år. En gedigen manskörstradition på högsta europeiska nivå skördar här fortfarande stora lagrar. I programmet utsattes inte kören för någon speciellt uthållighetskrävande sammanställning.

Vokalt "tuffa" nummer som Saint-Saëns Saltarelle eller Alfvéns Gryning vid havet inramades med fint gestaltad körlyrik av mer återhållen karaktär.

Sund väljer genomgående att mejsla fraser, att ge såväl korister som musik den välgörande tid som krävs för en lyriskt textbaserad gestaltning. Det kändes så skönt att, som till exempel i Prins Gustavs välkända Vårsång, slippa höra frasslut som "trasten i lunden" sjungas jäktat och i fortissimo - som om den stackars fågeln vore hatobjekt snarare än motsatsen.

Men Orphei veteraner saknar sannerligen inte kraft i de partier som så kräver. Givetvis blir det klangliga resultatet annorlunda, litet strävare än med yngre röster.

I detta hänseende kan man utan värdering också säga att dagens aktiva Orphei drängar skiljer sig rätt mycket från den kör där Orphei veteraners medlemmar var aktiva för tio-tjugo-trettio år sedan.

Vad som förlorats i prakt- och kraftfull körglans har dagens aktiva OD vunnit i än mer förfinad kromatisk känsla, avslipad homogenitet i stämmorna och en allmänt ökad flexibilitet. Detta framgick tydligt vid den stora jubileumskonsert förra året, när OD i radioöverföring firade sitt 150-årsjubileum. Denna förändring mot ljusare körklang och större flexibilitet präglar inte bara manskörssången i Sverige i dag utan också den blandade körsången. Idealet ligger förstås någonstans mitt emellan och förutsätter att litet äldre röster förenas med yngre.

I Orphei veteraner återfanns denna kväll dryga femtiotalet sångare, varav fyra Falubor, och i leden inryms faktiskt sångare som medverkade vid Hugo Alfvéns avskedskonsert 1947!

Det berättade Nils Johan Högström, som var kvällens förtjänstfulle presentatör. Vad gäller Sibelius sättning av Karlfeldts dikt Fridolins dårskap kunde han förtälja att Sibelius härigenom anknöt till privatlivet. I en fiollåda hade Sibelius nämligen under den mörka perioden i slutet av första världskriget fått en insmugglad fårfiol som gåva från Sverige.

Detta tack från Sibelius sida blev också Orphei veteraners slutnummer och tack till Dalarna, där man genom åren i den aktiva kören skördat så många lagrar. Som enda extranummer konstaterade man med Bellman att "Gubben han är gammal". Men så vitala veteraner hälsar vi gärna välkomna igen, oavsett vad som sägs i ett åldersintyg!

CHRISTER EKLUND

Mer läsning

Annons