Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kören imponerade

Annons

Musik | Klassiskt

JOHANNESPASSIONEN

av J S Bach

KFUM:s kammarkör

och orkester

Dirigent: Cecilia Martin-Löf

Solister: U Cordes (evangelist), Thomas Vanlede (Jesus), Daniel Åberg (Pilatus), Emma Axelsson (sopran), Anna Zander (alt), Mikael Wedar (tenor)

Publik: Nästan 300

Kyrkan, Hedemora, 25/3

Framförandet bar en ungdomlig prägel. Till det bidrog inte minst den orkester med studenter vid Musikhögskolan som backade upp KFUM-kören. Orkestern använde sig av kyrkans lilla orgel i continuot, den innehöll luta, gamba och flera av instrumentalisterna spelade på barockinstrument. Totalt sett blev orkestern tonsvag i förhållande till körens massiva klangprakt - vilket alltså borde nivellerats av dirigenten Cecilia Martin-Löf.

För de avsnitt med två soloinstrument och continuo som föreskrivs för flera av ariorna var instrumentalistinsatserna av varierande kvalitet. Bäst gick det för flöjtisterna.

Flera av de solister som medverkade i den här Johannespassionen hade internationella meriter. Jag njöt särskilt av Thomas Vanledes fina, ljusa bas; spänsten hos sopranen Emma Axelsson och den djupa textförståelse som Ulrich Cordes visade prov på som evangelist. Det vore orättvist mot Cordes att låta de små tendenser till sprickbildning som han drabbades av bli det bestående intrycket.

Johannespassionen har mängder av musiksymbolik, till och med illustrationer. Det ska höras hur Simon Petrus står och värmer sig vid en sprakande koleld, hur Petrus gråter bittert och hur Jesus gisslas. Dessa kvaliteter fångades säkert in av solister och musiker.

Martin-Löfs tolkning tog fasta på verkets högdramatiska skildring av passionshistorien. Hon hade genomgående en tendens till tämligen stabbiga tempi, men på det sättet blev det en tydlig framställning.

Varje gång jag hör Johannespassionen ryggar jag nästan tillbaka för den skildring av judarnas pöbel som Bach valde. KFUM-kören hade en drabbande kraft i "Bort med honom! Korsfäst honom!"

Kören gjorde flera utsökta insatser. Till exempel i Ruht wohl, ihr heiligen Gebeine när också avmätt lyriska partier skulle hanteras. KFUM:s kammarkör imponerade, helt enkelt.

Post scriptum. Trots en lång, detaljerad och närmast komisk instruktion till publiken ("hosta inte, prassla inte med programmet, applådera inte, sjung inte med!"), förekom det att personer gick omkring i kyrkan efter att musiken börjat, folk småpladdrade och någon lät sin mobiltelefon ringa vid tre olika tillfällen. Suck.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons