Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konsten att överraska

Annons

böcker |

Johanna Nilsson

Konsten att vara Ela

Wahlström & Widstrand

Då har jag just lärt känna den överkänsliga och ensamma Ela Sander. Hon har taggarna utåt och längtar intensivt efter kärlek och gemenskap. Men föräldrarnas skilsmässa har övertygat henne om att kärlek och äktenskap är en chimär, att familjeliv och barn är något att förakta och vända ryggen mot.

När Johanna Nilsson sedan långsamt låter Ela tina upp är det som att se version 1 A av Hollywoodberättelsen Sur outsider släpper in kärleken. Huvudpersonens protest mot normalitet och kärnfamilj döljer naturligtvis en het längtan efter just detta.

Att Ela på vägen mot den känslomässiga frälsningen får konfronteras med uteliggare, knarkare och prostitution gör inte saken bättre, det förstärker bara känslan av trött kliché - i samtidsmytologin går vägen till sanningen gärna genom underjorden.

Naturligtvis möter hon också en ensam, sjuk gamling, en hund och ett övergivet barn - det gör outsidern alltid i den här typen av berättelse. Jag har inget emot happy endings, men så förutsägbart och konventionellt som här får det bara inte vara.

Johanna Nilssons debutroman "Hon går genom tavlan, ut ur bilden" (1996) togs emot av en imponerad kritikerkår.

Men sedan har det tyvärr långsamt gått utför. Nu, med sin fjärde roman, verkar Nilsson ha givit upp alla litterära ambitioner.

De frågor boken ställer är övertydliga, svaren banala. Språket är plattare än Uppsalaslätten. Huvudpersonen väcker enbart irritation - trots att Nilsson jobbar hårt på att få läsaren att känna med i hennes ångest och förtvivlan. Ela ska föreställa 26 men framstår mest som en gnällig fjortonåring.

När hon vid ett tillfälle försöker ta livet av sig blir jag nästan besviken över att hon misslyckas. Och det var väl inte författarens avsikt?

EVA JOHANSSON

Mer läsning

Annons