Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konst i skuggan av ett designår

Annons

Hur blir det när året är slut? Ska design bli en konkurrent till den fria konsten och konstnärer, i ett allt tuffare konstklimat, bli konkurrenter till utbildade designers? Vad som än händer är det lätt att se att konsten i dag har svårare att hävda sig.

Redan vid årets början, när designkarnevalen på Liljevalchs vårsalong sprängde ramarna mellan konst och design, gavs en vink om vad de större utställningarna ute i landet skulle komma att handla om.

Men hur många design-konst-projekt orkar kulturpubliken med på raken, undrade man några månader senare, när designvinklade utställningar och debatter avlöste varandra i den ena institutionen och kommunen efter den andra. Gränssprängandet blev ett mantra. Det fungerade livgivande när det öppnade för fantasin och de oväntade perspektiven. Efteråt finns det ändå skäl att ifrågasätta varför det var så lite samarbete arrangörerna emellan, så lite uppdelning och variation.

I Avesta hytta speglades designidealen i Tid och rum, samtidigt som konstnärer penetrerade tidens identitetssökande. Mest uppkäftig var Robert Brecevic med sina videoinstallationer kring mansrollen. Efter den uppvärmningen intogs hyttan av sommarutställningen Dalaformat. Tangatrosor i hår av "hårkullan" Nina Sparr och vilda sticktröjor av Helga Sjons Nilsson stack ut i en sobert designad designorgie.

I Dalarnas museums projekt Nexus visade 13 norska konstnärer/konsthantverkare vad som kan hända när uttryck och material får chockkrocka med varandra. Vem hade anat att en lusekofta kan bli en rävboa. Den uppkäftiga modeskaparen Julie Skarland är en av allt fler som gör kläder till konstobjekt.

Museets nästa designprojekt, Form 05, höll sig inom slöjdens och konsthantverkets fållor, men visade ändå vissa otraditionella attityder med lust till fritt konstskapande.

Mora Hemslöjd vågar tro på konstens förmåga att befrukta gammal välrotad tradition. Föreningen firade hundra med att bjuda in tre konstnärer; Anna Sjons Nilsson, Nygårds Anna Bengtsson och Ebba Matz, i syfte att få fram nya spännande produkter. Resultatet blev också en kul utställning i Zorns Textilkammare.

Orsa, en liten kommun med lovvärda ambitioner på designens område, visade bland annat utställningen Trädgård-skönt med en designutställning som lät konstnärer och formgivare begränsa sig till ett givet tema.

Årets upplaga av Vägskäl i Leksands kulturhus tänjde också på begreppen design-konst, men helheten spretade. Roligare var kulturhusets sommarutställning på temat stolar och sittande, på en gång pedagogisk historielektion och fritt konstnärligt fabulerande med plats för galna idéer.

I Borlänge satsade konst-designgruppen De fyra på humor, med bord burna av ekorrar och pallar med sitsar av skidspetsar.

På höstkanten drogs slutligen formprojektet Handens språk i gång i Rättviks konsthall med 27 formkonstnärer och ambitiöst pedagogiskt program.

Men visst innehöll utställningsåret också en del som inte alls anknöt till designåret. Till och med en "konstskandal".

Anna Jaans erotiskt laddade bilder i Borlänge bibliotek fick somliga politiker att hota med nedtagning. Uppståndelsen aktualiserade två viktiga frågor-ska politiker avgöra när konst och kultur är opassande? och Varför provocerar erotik mer än våldsskildringar?

Dalhalla började i all anspråkslöshet göra plats också för konsten. Mer sådant samarbete mellan olika kulturformer skulle behövas, även om kalkbrottets mäktiga berg är en svår utmaning som lätt slukar konsten.

Vid Falu gruva är det tvärtom-berget skänker materialet till konsten. Idén med internationella symposier där konstnärer från olika håll kan arbeta i samklang med gruvan är för bra för att bli en engångsföreteelse.

Till höjdpunkterna under året hörde en installation av Ebba Matz i Rättviks konsthall, där tjugofyra stretande kopplade "hundar" drev ett avancerat socialt spel som berättade mycket om hävdelsebegär, socialt tryck och kontaktsvårigheter. En ovanligt träffande installation som dessutom fick oss att dra på mun.

MARIANNE TÖRNER

Mer läsning

Annons