Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kolsvarta resor genom Glasgow

Annons

Skotskan Denise Mina är en av de fetaste käftsmällarna på allt uppnäst prat om kriminalromanens brist på litterära värden.

Det Mina levererar är inget pusselmakeri i tofflor framför öppna brasan på landet. Det är socialrealistisk noir. Kolsvarta resor genom Glasgows allra skitigaste kvarter och bostadsområden, där det luktar vinägerdränkta fishÕnÕchips, kål och kokande pissig tvätt.

Männen super upp arbetslöshetsunderstödet på sjabbiga pubar. Ungarna sniffar lim i råttinvaderade trapphus. Kvinnorna bär i det ständiga regnet och den nålvassa vinden hem magra matkassar från lågprisbutikerna till mögelangripna bostäder där silverfiskarna koloniserat badrumsmattan.

Det är äckligt bra.

Till dessa människor och miljöer tog Mina med oss redan i den mästerliga Garnethill-trilogin, där hon skapade det oförglömliga porträttet av Maureen OÕDonnell, det mentalt skadade incestoffret.

I sin nya roman-första delen i en planerad serie på fem-utforskar hon också två nya miljöer: den skotska tidningsmiljön på 1980-talet och den katolska familjen i form av irländska immigranter som politiska och religiösa underdogs.

För sina syften introducerar Mina en ny udda och kantstött karaktär: Paddy Meehan, kaxig, smart, överviktig, äregirig och lögnaktig. Hon lyssnar på punkbanden Stiff Little Fingers och The Undertones och skjuter sarkastiska oneliners från höften.

Som ung springflicka i den whiskyindränkta, manschauvinistiska redaktionsmiljön på Scottish Daily News ser hon chansen att slå sig fram till ett jobb som journalist i bevakningen av löpsedelsfallet Baby Brian Boys: barn som mördar barn.

I sin snäva kjol, regnblöta duffel, knäpåsiga svarta yllestrumpor och de svarta Monkeybootsen av laminerad papp går Paddy rakt igenom boksidorna och står levande och blodfull intill en vid läsfåtöljen.

Denise Mina är på samma gång mjuk soul och skrovlig blues. Läs henne en fredagskväll med ett glas rökig Laphroaig och något av Van Morrisons tidiga album i hörlurarna. För att hitta något av samma klass som Mina, måste det stå Connelly, Rankin, Lehane eller Pelecanos på bokryggen.

THOMAS HALVARSSON

Mer läsning

Annons