Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Klum kan sin Schubert

Annons

I tidningens arkiv förekommer uppgifter om att Gunnar Klum skulle vara tenor. Det behöver inte vara en felskrivning. Skribenten kan ha uppfattat honom som sådan.

Hans röst befinner sig i gränslandet mellan tenor och baryton, och har absolut tenorala kvaliteter.

Hans lätta och spänstiga stämma kommer väl till pass i Schuberts sångcykel Die schöne Müllerin, som nästan genomgående arbetar med lyriska uttryck. Klums framställning är intagande, rak och ärlig.

Före paus är Klum bäst i Der Neugeirige och i Morgengruss, med återhållet, blott antytt sentiment.

Klum är mycket trygg i den här musiken och kan sin Schubert. Det har han också visat på en skiva med Stockholm Guitar trio.

Han disponerar sina resurser väl, men skulle möjligen behövt lite mer uthållighet i rösten för att få lite längre fraser (men det blir riktigt tydligt först i extranumren). Klums diktion är exemplarisk. Också i raska avsnitt som Der Jäger och Eifersucht und Stolz mejslas varje stavelse fram. Konserten når sin höjdpunkt i första delen av Trockne Blumen. Ackompanjatören Andreas Kreuger fångar de föreställande inslagen i Halt! men får större svängrum efter paus och träder då fram som en fullödig pianist.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons