Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Klipp dig och skaffa regijobb

Annons

Men det synnerligen opunkiga frisyrförhandlandet med mamma är ett exempel på hur man kan öppna dörrar i generationskonflikter, menar Dalateaterns nybakta Shakespeareuttolkare och regissör.

Och något tog han kanske med sig från förhandlingsrundorna med mamma vid köksbordet till teatern, för temat han bygger sin uppsättning av "Stormen" kring, är just generationskonflikter, och vilka möjligheter som finns att mötas, när dörrarna verkar stängda och låsta.

"Det är roligt att pröva på", säger Patrik Pettersson först eftertänksamt om sin roll som regissör för en riktigt stor Shakespeareuppsättning på en av landets stora länsteatrar. Vilket kanske bevisar att han ännu inte riktigt landat i sin nya roll.

Men för honom handlar regisserandet mycket om att skapa demokratiska möjligheter för kreativitet "på golvet", som han säger.

Så han har i alla fall utvecklats sedan han diktatoriskt instruerade klasskamraterna i uppsättningarna på Roliga timmen i mellanstadiet.

Trots att han inte hade någon särskild teatervana med sig hemifrån så väcktes intresset tidigt och mognade under gymnasietiden till att bli ett karriärval.

Via Skara skolscen, Teaterhögskolan i Malmö och arbete på Västmanlands länsteater, Boulevardteatern och Göteborgs stadsteater är han nu fast anställd vid Dalateatern.

Regi är inte fullkomligt nytt för honom. Han har regisserat sommarteater i Stjärnsund, bland annat Sartres "Lyckta dörrar" och även Falurevyn, men visst är det en smakstart att börja med Shakespeares beryktade Stormen. Dramatikerns allra sista pjäs.

- Vissa påstår att Shakespeare ville summera med den här pjäsen, säger Patrik Pettersson.

- Den har tagit färg av alla komedier, tragedier och sagospelen. Kan man få ihop alla genrer så öppnar det för tolkning. Man måste bearbeta, man måste välja.

- Först kommer situationen, sen kommer ordet. Det finns inget syfte i sig i att ställa skådespelarna på scenen och låta publiken njuta av vackra ord. Det är kroppar som ska spela. Det ska vara fart och fläkt. Situationen ska spela.

Och Dalateaterns val blev att spela Stormen för åttondeklassare. Teaterns framgångar med ungdomsarbete låg bakom det, och kanske är det ett sätt att hitta en egen väg. Just nu spelas fyra andra uppsättningar av samma pjäs i Sverige.

- Man ska inte göra det för lätt för sig. Man måste våga hoppa i det kalla vattnet.

Och Patrik Pettersson har bearbetat pjäsen ganska grundligt. Han har strukit ned den till hälften, inte minst för att det i föreställningen ingår ett grundligt förarbete och en måltid. Sammantaget blir längden en helaftonsföreställning.

- Om Shakespeare levat och varit som Arnold Wesker (en regissör som opponerat sig livligt mot hur en av hans pjäser behandlats på Göteborgs stadsteater) så skulle han garanterat ha skickat brev nu.

Men om man skalar lite i replikerna så finns generationstemat tydligt där.

Den isolerade Prospero och den pubertetsmässiga och hormonstinna Miranda är de två parterna i pjäsens familjekonflikt. Far och dotter. Vart ska Miranda och hennes känslostormar ta vägen? Och ska hon verkligen hänga med öns huliganer?

- Huliganerna har vi i Caliban, Trinculo och Stephano. Ungdomar som blivit kränkta. Vad gör ungdomar som ständigt får ett slag i huvudet? De blir förbannade. De tar stenen och kastar. Och det är vuxenvärldens misslyckande.

Generationskonflikterna i pjäsen handlar nämligen inte bara om att färga håret. Det handlar om förlorade ideal hos en äldre generation. Och en vildsint politisk vilja hos den yngre. En pjäs om hämnd, våld, försoning och framtidstro.

Så Patrik Petterssons uppgift handlar bland annat om att få tonåringar att identifiera sig med figurer i ett sagospel.

En pjäs befolkad av luftandar, trollkarlar och andra märkliga gestalter.

MARTIN AAGÅRD

Mer läsning

Annons