Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Klassisk buskis som håller vad den lovar

Annons

De lata och skitiga tre bröderna på Hansesgården är så snåla att de i stort sett klarar sig utan inkomster - fortfarande på torsdagen kokar de vidare på kaffesumpen från måndagen.

Åkrarna ligger för fäfot sedan tio år och korna har krympt till tre. Det väldiga saldot på Sparbanken behöver inte minskas. Hemved tas ur de 200 tunnlanden gammelskog.

Hansesgården förfaller. Skräphögarna växer. Bräderna flagnar. Fickpengar går till snus och pilsner. På nyårsafton badar bröderna "för att inte ha årsgammal lort".

Men de svarta tänderna verkar aldrig ha bekantat sig med Stomatol.

Naturligtvis hamnar de här filurerna, Bror, Botvid och Benjamin, i rejält trubbel.

Systern deras, den ampra Berta, vill omyndigförklara dem och ta gården ifrån dem och när de klår upp fjärsman som lämnar över stämningen får de ytterligare en rättegång att se fram emot.

Läget är som gjort för ett rådigt fruntimmer, och ett sådant gör entré i hushållerskan Anna Ruter, som till yttermera visso misstänker att en av bröderna är hennes okände fader. Lägg därtill den hunsade skräddarmästaren Saxén och den demente greve von Ulv och mer eller mindre absurda turer kan ta sin början.

Det här är en pjäs som är lika pricksäker som de målsökande bromsar som dyker mot publiken i hettan under årets premiär.

Några finesser eller fördold, djupare mening med pjäsen finns naturligtvis inte. Pang på!

Det är de lättköpta gapflabbens teater och den ger sig inte heller ut för att vara något annat.

De många gästande PRO-föreningarna till hembygdsgården på Skinnarbacken får precis vad de är ute efter, alltifrån humorn till de Sickan Carlsson-schlagers som spelas i pausen.

Historien utspelar sig på 1940-talet och språket är präglat av det. Ni- och duformer används genomgående. Det är bra. Därtill kryllar det av gamla ordstäv:

Bättre väl hängd än illa gift.

Det hade räckt med hälften, sa flickan som fick trillingar.

Här går det undan, sa pojken som åt smörgås på skithuset.

Karlar tiger och lider, men fruntimmer lider när de tiger.

Det är inte lönt att leta efter korv i en hundkoja.

Det här är bara några exempel. Och varenda ett belönas med gapskratt.

Min favorit i ensemblen är Lollo Löfmark, som den giriga och intrigerande skatan till syster, inte alls olik Patricia Routledge som Hyacinth Bucket i BBC-serien Skenet bedrar (Keeping up appearances).

Hon överspelar inte, vilket nog är frestande i rollen, men har ändå snärtiga handleder när hon dänger till sin mes till karl med handväskan. Nina Klockarmats gör en mycket stabil insats som Anna Ruter, men rollen ger mer utrymme för att vara rekorderlig än rolig.

Gösta Karlsson har här och var fin mimik och är den som främst plockar poänger med ett underbart Husbymål. Rune Gunnarsson är dråplig som brodern med återkommande och akuta behov av att gå på dass.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons