Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Keane - känslor i kubik

Annons

Tom Chaplin sitter och väntar på kvällens spelning. Han är i Paris och bandet ska spela på en båt i Seine. Det är Keanes Europaturné och på påskafton spelar de på Debaser i Stockholm. Trots att Keane har jämförts med dysterkvistarna i Radiohead menar Chaplin att deras spelningar är upplyftande upplevelser.

- Folk finner tröst i vår musik. Vi bjuder in folk och berättar saker för dem om oss och förhoppningsvis hittar de något att känna igen sig i. Vi vill skapa en stämning av kommunikation men också det normala, det svettiga och högljudda som spelningar brukar innehålla.

Keane bildades när medlemmarna fortfarande gick på högstadiet och ursprungligen var de ett ganska konventionellt rockband med trummor, bas och gitarr. Men när gitarristen hoppade av slängde låtskrivaren Tim Rice-Oxley sin bas och tog upp sin barndomskärlek - pianot. Plötsligt hade Keane hittat ett eget uttryck.

- Jag älskar gitarrer men ibland kan man gå från ett gig med ett gitarrband och öronen gör ont efter det ständiga oljudet, den där väggen av gitarrljud. Det kan överskugga musikens känslomässiga innehåll, texten och melodin hörs inte så bra. När folk ser oss spela kan de verkligen höra låtarnas, texten och intensiteten i musiken. Det tillåter pianot.

Keane fick sitt stora genombrott i England i slutet av förra året efter att ha släppt två singlar på indieetiketten Fierce Panda, samma bolag som upptäckte Coldplay och Supergrass. Nu ligger bandet på betydligt större Island som i maj ger ut debutskivan Hopes and fears. Året är utstakat med turnéer och i sommar ger de sig på festivalerna. Ett besök i Hultsfred är inte helt omöjligt. (PM)

KARIN SVENSSON

Mer läsning

Annons