Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kåseri: Midnattståg till Irland

Annons

Det är snart midnatt i skrivarstugan, hög tid för en farfar att gå till sängs. Men den här höstkvällen är det irländaren David Gray och jag, och

irländare går inte och lägger sig i första taget.

För den som inte redan känner David Gray kan jag berätta att det är en sångare och låtskrivare - singer-songwriter på ren popspaltsvenska - som jag en gång lärde känna i Cork.

Ja, han förföljde en var man än gick och stod på Irland, landet jag bebodde i mitt förra liv och där jag ska bo i mitt nästa.

Landet där även farbröder och tanter - talking 'bout my generation här - fortfarande bryr sig om annan musik än den man hört förr och har nostalgiska minnen till.

Landet där de istället för att glo på tv-såpor läser böcker och tjocka tidningar med flera sidor kultur och Pratar Med Varandra om vad de lyssnat på och läst över en stånka svart öl och där man inte underskattar det höga vemodsvärdet av ett regn som rinner på pubfönstret.

Det räcker med att jag skriver det där. I got to go, I got to go, I got to go, som Gladys Knight säger. Nu på en gång. Jag vill ta ett midnight train to Georgia... jag menar till Cork.

Men till Irland går inga midnattståg. Det är därför jag sitter uppe så här sent och letar på nätet efter en weekendtripp till den gröna ön. Så här års är det bäst där. Cork har Golfströmmen runt hörnet och är skön och grön, med palmer och allting, året om.

Åker man dit en torsdag och stannar till söndag hinns också Dublin med. Minns jag rätt är det inte mer än typ trettio mil dit. Man kan hyra en bil. Men listigare är att ta bussen eller tåget.

I både Cork och Dublin regnar det garanterat. Det ska det göra på

Irland. Då kan man kan ta betäckning på en pub.

En pub finns alltid precis där man går och står så har man ingen bil att släpa på kan man dricka en Guinness i Dublin, där den bryggs, och en Beamish i Cork, där den bryggs.

Frågar man alltså en Dublinbo

vilken som är den bästa stouten svarar han Guinness. Ställer man samma fråga till en Corkbo svarar han som jag gör.

I Kilkenny vet jag inte vad de svarar. Där har jag inte varit än och där bryggs vad jag vet inget riktigt svart öl så där svarar de kanske Murphy's, vilket heller inte är en illa pinkad stout. Bryggs också i Cork.

Två ett till Cork.

Och i Limerick dricker de vadsomhelst och drar med ölskum i skägget ekivoka limerickar som rimmar på Nantucket.

Dessutom finns det inga ormar på Irland. Bara trevliga människor.

Oavsett vilken irländsk musikpub man regnar in på är David Gray där. Allra minst i jukeboxen. Det är lika säkert som att man i varje bokbod kan hitta vartenda ord av James Joyces penna.

David Grays bästa album - det jag spelar just nu - heter "White Ladder". Begåvade texter, melodiös musik. För farbröder och tjejer i min ålder. Ibland låter det som Bob Dylan, ibland som Van Morrison, och rätt ofta som den Mike Scott som gjort allt med The

Waterboys.

Jag tror man blir som de där snubbarna av att hålla till på Irland. Så vi säger så.

Jag åker dit på torsdag och kommer hem på söndag och börjar på måndag skriva begåvade texter som det svänger om.

THOMAS HALVARSSON

Mer läsning

Annons