Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kåseri: Det blir tunga riff på hemmet

Annons

Dragspel "på hemmet" är väl trevligt, men det är förmodligen en mediemyt att dragspel skulle vara det enda...

Ganska snart, alldeles strax...

Beatles, Stones, Tina Turner och några andra häftiga killar och tjejer. De kommer förmodligen att lägga tunga riff över systers kateterbyte - när jag och väninnorna kommer...

Dragspel i all ära...

Visst, en och annan vals kan jag väl bjussa på - om jag har fingrarna

i behåll och mitt femradiga

Hagströms Granesso håller bälgen.

"Hemmet" däruppe i norr är

urtrist.

Pappa 84, ligger mest på sängen och lyssnar på ekots sändningar.

Ut i friska luften har han inte

tagit sig de senaste månaderna.

Pipan ryker och gubben svär - om sönderfallande samhällsmönster.

Dragspelare Fredriksson, inbjuden till spelning fredagen den 13:de fick inte tonerna på plats.

Reumatiska fingrar gick i lås.

Tanterna önskade Magnus Uggla, men Fredriksson ville dra Gamle Svarten. Han låtsades inte höra, men tog vara på Olgas fingertips.

Mjuka upp händerna i hett vatten.

Fredriksson doppade i tio

minuter och fixade till Månsken över Ångermanälven. Där fingrar missade fyllde Fredriksson i med egen strupe.

När Maggan och jag sjöng 50-talets kärlekssånger på hemmet mindes tårfyllda grå pantrar kyssar och smek.

Maggan agerade med plutmun i "Rosenkyssar"...

- Vad kostar rosorna hörs en stämma, du har väl brutit dem ganska lätt... och du får fem stycken för en kyss...

När grånade farbröder undrade hur det skulle bli med den utlovade kyssen höll jag mig till gitarraccorden. Knäppte ömsom fel och rätt.

Vi sjöng för sångens skull. Övade oss på gamlingar för att våga stå inför större publik.

När den dan kom gjorde vi bort oss - totalt.

Glömde text, tog om, valde ny låt, bad om ursäkt och försvann bakom böljande sammetsröda draperier.

Mogna quinnor med aftonsång minns sin ungdomstids rara sånghäften. I dag riktiga dyrgripar.

Till nordliga landen vi foro om våren... Någonstans under solens förgyllda sigill... tralala tweedeleididi... Adress Rosenhill.

Tråkigt på hemmet tänker vi inte ha.

Min generation vägrar!!!

De som nu bestämmer, Perssons gäng och några till, sitter antagligen på "nåt hem" vid samma tidpunkt. En dag när tung bekymmersam äldreomsorg förvandlats till personaltät glad omsorg.

Jag tar med mig dansskorna, de högklackade cyklamenfärgade, silvertajtsen, en svart urringad sak och kjol med lite svall. Engelska hatten får hänga med, sen bjuder jag upp fyrtiotalistgrabbarna under några häftiga riff med

Stones och pojkarna Betles.

Yeah! Yeah! Yeah!

Så får det bli...

BIRGITTA KNIFSTRÖM NORDÉN

Mer läsning

Annons