Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kärleksnymf visar Zorns okända sidor

Annons

I sommar kretsar hela sommarutställningen på Zornmuseet i Mora kring en förförisk kärleksnymf.

Samma nymf ägnas en utförlig analys och historiebeskrivning i en bok som ledsagar utställningen.

Det är en ovanlig utställning som rör sig kring ett enda motiv. Men så handlar den också om ett ovanligt verk i Anders Zorns produktion.

Målningen Kärleksnymf öppnade Zorns ögon för vilken väg han sedan skulle välja som målare.

Det blev också ett verk som i ett slag skapade konstnären en position i konstsverige, efter att det visats hos Opponenterna i Stockholm 1885.

Kärleksnymf är en viktig länk i kunskapen om och förståelsen av Anders Zorns konstnärskap, hävdar bokens författare, Zornsamlingarnas chef Birgitta Sandström. I boken redovisas flera nya forskningsresultat och många av bilderna är aldrig publicerade tidigare.

Den unge Zorn - han var 24 år när han började arbeta med motivet - ägnade motivet ett kärleksfullt engagemang. Arbetet gav honom samma nöje "som att äta förbjuden frukt", skrev han i ett brev till Konstakademiens konservative preses Georg von Rosen, som en gång hotat honom med relegering från akademien och som säkert fick hicka när han läste orden. Till fästmön Emma Zorn skriver han att han glömmer allt, utom henne, när han arbetar på den.

Att Zorn målade två varianter av motivet och under arbetets gång gjorde mängder av studier och skisser gör dagens forskare lyckliga. Det gör det möjligt att följa hans övningar och utveckling på ett unikt sätt.

När Zorn sedan går vidare med sitt akvarellmåleri, efter att Kärleksnymf II fullbordats, är han en friare och mer målmedveten konstnär.

Den nakna kvinnan skulle ju komma att bli ett av hans signum, men om utgångspunkten hade varit som i Kärleksnymf I skulle nog inte resultatet ha varit så lyckat, skriver Birgitta Sandström. Det som brukar kallas "salongskonst" ligger farligt nära.

I Kärleksnymf II upplever man däremot att Zorn är en mer modern målare. Där anar man varför han skulle komma att bli så stor inom den samtida konsten.

Ljusföringen är enligt Birgitta Sandström, en av förklaringarna. I den andra versionen av motivet finns ett utomljus, det vill säga ett klarare, renare och mer varierat ljus. Övre delen av nymfens kropp ligger i skugga. Huden är mjukare återgiven och det naturliga ljuset samspelar med den omgivande grönskan.

Det mytologiska kärleksmotivet har anknytning till Venus och Amor - nymfen är en av Venus följeslagare. Julius Kronbergs oljemålning Jaktnymf och fauner var utgångspunkt för Zorns Kärleksnymf. Men allegorier låg egentligen inte för den ganska ointellektuelle Zorn.

I stället förnyar och befriar han nakenmåleriet. Han vill betona naturligheten och föra ut modellerna från boudoirerna till den fria naturen.

I Kärleksnymf II är han redan på väg ut i naturen. Där har han fört in överdådig exotisk växtlighet som kontrast till nymfens marmorlika vithet.

Enbart detta, att möta Zorn som blom- och växtmålare, är värt ett besök i Zornmuseet i sommar.

Alla de härligt friska vegetationsstudierna visas i utställningen och några finns i boken.

Studiematerialet lär han ha hittat i botaniska trädgården Kew Gardens i London. I samma stad fanns också Mary Smith, favoritmodellen med de vackra ögonen, som blickar mot betraktaren i Kärleksnymf. Som en kuriositet nämner Birgitta Sandström att Mary, som gifte sig med en slaktare och flyttade till Konstantinopel, flera gånger träffade Emma och Anders Zorn där under deras bröllopsresa.

MARIANNE TÖRNER

Mer läsning

Annons