Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Käre Ernst

Annons

Nu har jag bakat pepparkakor. De blev mjuka och bleka, som kroppsdelar från en sjuk eller mycket gammal person. Jag har klistrat ihop ett snett fabrikstillverkat pepparkakshus och skinnflått fingrarna på socker hett som lava. Jag har ägnat morgnarna åt att leta pytteminismå delar till legokalendrar i golvspringor i en månad nu. Jag har lyssnat på Sean Banans Gott nytt jul uppskattningsvis 500 gånger. Jag har köpt för små julklappar, för stora julklappar och för långa julklappar. Jag har tappat kvitton och hotat mig till byte och öppet köp. Jag har kokat för lös knäck och chokladpraliner med allerginötter. Jag har suttit bakom ratten på parkeringsplatser och skrikit "helvetesjävlaidiotjävlar". Jag har pekat finger åt folk. Och så har jag varit en centimeter ifrån att meja ner en hel familj i en röd saab i julhandeln.

Jag har hotat med att tomten inte kommer till olydiga barn. Tre gånger om dagen minst.

Ernst, nu måste jag åka på julspa.

Hos dig sprakar det i öppna spisen och finstämda julpsalmer strömmar ur hörnen i Sjöladan. Du tål inte rosetter. Men tar igen det på julbrödet.

"Ett vackert bröd är brunt och gult och välgräddat. Våga låta det ligga lite längre i ugnen. Våga det." säger du och knådar egna cashewnötstalgbollar åt fåglarna. Du skär sirliga mönster i Ingrid marie-äpplen och konserverar. Bara att servera med lite mandelmassa och spritsad grädde. Naturligtvis. Så självklart, Ernst.

Varje svensk borde ha ett bakbord, säger du så det låter som en mänsklig rättighet. I bakgrunden brinner ljusen och golvet är nysåpat.

Du vet att det är viktigt med tydlighet när man "gör en hall", inte hålla på och dutta här och där. Granris och kuddar i ett hörn. Ljuskronor i ett annat.

Ernst, du kan stoppa korv och baka vita pepparkakor i ofläckad lusekofta. Och vispa ihop din egen dijonsenap i ett vips.

Hos dig är det ingen som lägger legogubbar i saffransdegen. Hos dig står de förvällda lökarna i givakt i väntan på att bli ingredienser i en värmlandskorv.

Ernst, jag tycker jag brukar vara en rätt soft person men i december slår det slint. Så nu styr jag ut på riksväg 50. Jag åker raka vägen till dig och Carl-Jan i Sjöladan i Saxån. Jag stannar bara en natt och sover gärna på ett fårskinn framför öppna spisen medan du pysslar. I morgon vill jag hem igen och fira jul. Om du har något kvar av den där antistressgrytan med rimmad oxbringa du gjorde i första julprogrammet så tar jag gärna en skål. Ni kan värma på glöggen också. Jag kommer om en liten stund. Jag ser ljuset nu Ernst. Snart är jag där.

Mer läsning

Annons