Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kamp mot det infantila

Annons

Filosoferna Peter Sloerdijk och Alain Finkielkraut träffades utan skyddsnät och förde en spontan dialog om världens tillstånd, präglad av en driven filosofisk sensibilitet. Luttrade av världsförbättraridéernas skuggsida ivrar de båda för dialogens betydelse.

Särskilt Sloerdijk vittnar om en livslång skepsis mot engagemanget som sådant. Dess envisa konsekvens tycks vara att fördumningen och därmed låsta konflikter sätts på tronen. Hållningen är extrem med uppenbara begränsningar, men inbjuder till en reflexion som skalar bort ogenomtänkta övertygelser.

De ger en tämligen drastisk bild av samhället av idag som de beskriver som modellerad efter den romerska cirkusen. Käbbel, förenklingar, ytlighet, skvaller och omhuldande av skandaler fyller samma funktion som romartidens brutala arenaunderhållning.

Stor del av dialogen rör USA och Europas globala roll. Europas problem är att det lider av det dåliga samvetet efter två världskrig och en föga smickrade kolonial historia. Båda filosoferna spårar en oförmåga som Europa delar med USA att ta in världens komplexitet. Stigmatiserad av sitt skamliga förflutna tenderar Europa att passiviseras medan USA oblygt plockar fram vapnen och går motsatt väg.

För juden Finkielkraut är konflikten mellan Israel och Palestina en hjärtfråga. De är båda överens om att det starka och dominerande Israel är offer för en felaktigt offerbottnad självbild. Den enda lösningen på problemet är en storsinthet från Israels sida, att det visar sig vuxet sin position.

Just vuxenskapet är central i deras dialog. Det politiska dramat handlar till syvende och sist inte om klasskamp. Den analysen är för grund och sopar allt för gärna andlig mognad och ofrånkomliga villkor av olikheter och skillnader under mattan.

Det är det/de vuxnas kamp mot det infantila som bär på det politiska sprängstoffet. Kampen mot orimligheter i fördelning och inflytande får man i detta perspektiv med på köpet.

De kommer med skarp kritik mot den radikala vänstern. 1900-talets stora händelse är avskaffandet av de missförhållanden vänstern protesterade mot. Radikalen är nostalgiskt förhäxad av en revolution som redan är över, de som inte delar den "moraliserande masochismen" stämplas som "fienden".

Ludvikaförlaget Dualis har förtjänstfullt storsatsat på att sprida dialogfilosofen Martin Bubers skrifter. Nu ger de ut en angelägen dialog hållen i samma klarsynta anda, driven av insikten i betydelsen och komplikationerna av mötet mellan människor.

Vissa partier tål att läsas om för att fastna och det finns tillfällen då jag efterlyser en än tydligare vokabulär hos herrarna. Hade jag själv deltagit i debatten hade jag bett Sloerdijks att tydligare förklara sin försiktighet inför österländska traditioner. Varför han där finner en återvändsgränd i stället för en utveckling begriper jag inte.

ANDERS LAGERQUIST

Mer läsning

Annons