Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jesus-het kassako

Annons

Jesus lever! Det visste fransmannen Pierre Plantard med absolut säkerhet redan på 1960-talet.

Han var ju själv ättling i rakt nedstigande led till Maria Magdalena och hennes kättjefulle make, snickarsonen Jesus. Det hävdade Plantard, med den konspiratoriska fanatikerns hela övertygelse.

Onekligen klingar konspirationsteorin välbekant på 2000-talet. Jovisst, den utgör ju essensen i Dan Browns bästsäljare Da Vinci-koden.

Nyligen friades Brown från anklagelsen att ha stulit konceptet från författarna Baigent, Leigh och Lincoln, vars pseudovetenskapliga bästsäljare The Holy Blood and the Holy Grail från 1982 just lanserar idén att Jesus fortfarande lever, genom de barn han fick med Maria Magdalena.

Ingen kan ta patent på konspirationsidéer, tyckte domstolen.

På 80-talet översattes aldrig boken till svenska men i de spekulativa svallvågorna efter Da Vinci-koden har bokförlaget Bazar nu funnit att boken är värd en svensk översättning, Heligt blod, helig Gral. Möjligen spännande läsning för den som tycker att Jesus lever-bluddret fortfarande bör ägnas uppmärksamhet. Helt säkert lättförtjänta pengar för bokförlaget.

Betydligt intressantare är bakgrunden till Heligt blod, helig Gral. Föga förvånande har Baigent, Leigh och Lincoln själva snott teorin, enligt religionshistorikern Per Beskow i sin bok om Jesusfalsarier Fynd och fusk. Nyligen publicerades den i en ny, utvidgad utgåva (Libris). Återigen- tacka Dan Brown.

Per Beskow vill hålla ordning och reda i religionshistorien. Jesus lever inte. Konspirationsteorin och Dan Brown ägnas ett kort, informativt och framför allt avfärdande kapitel.

Och Jesus lever-teorin är en enda mans verk: Pierre Plantard.

I slutet av 1970-talet ser Baigent, Leigh och Lincoln på fransk tv. En expert på hemliga sällskap uttalar sig. Galenpannan är halvkänd i Frankrike, men hans förryckta, storhetsvansinniga idéer är ganska uttjatade i hemlandet vid det här laget. Pierre Plantard är sedan decennier känd, eller snarast ökänd i Frankrike.

Baigent, Leigh och Lincoln tindrar som ljus när Plantard förklarar sin gudomliga härkomst. Dollartecknen går i spinn i deras fuktiga ögon. Här ska världen förföras med budskapet om frälsarens köttsliga existens i samtiden.

I Heligt blod, helig Gral saluförs Plantards idéer i lätt reviderat, omstuvat förändrat skick. Resten av historien känner ni till. Da Vinci-koden.

Pierre Plantard, född 1920, tycks ha varit mytoman i hela sitt liv, kryddat med en dos klassisk fransk antisemitism; han var medlem i den antisemitiska orden Alpha Galates. För övrigt dömdes Plantard 1953 till sex månaders fängelse för-vad annars?-trolöshet mot huvudman.

Plantard älskade hemliga sällskap och bildade 1956 Prieuré de Sion (som både återfinns i Heligt blod, helig Gral och Da Vinci-koden), men upplöste det snart.

1967 återuppstod Prieuré de Sion med ny agenda.

Sällskapet skulle inte bara bevisa Plantards gudomliga börd. Målet var att genomföra en statskupp i de Gaulles franska republik och återupprätta monarkin. Självklart med Jesus, förlåt, Plantard på tronen.

Senare tog Plantard avstånd från Jesus lever-bluddret och sin egen gudomliga börd, åtminstone offentligt. Han kunde inte uppbringa tillstymmelse till bevis.

Däremot fann polisen vid husrannsakan bevis för att Plantard konspirerade mot republiken. Ett allvarlig brott. Plantard klarade sig undan med en skarp tillrättavisning. Sannolikt hade denne galenpanna varit en mardröm för domstolen.

Plantard drog sig tillbaka och gick i tysthet bort det symboliska året 2000. Huruvida han förde sin gudomliga blodslinje vidare, förtäljer inte historien.

Så är egentligen konspirationsteorin mindre intressant än konspirationsteorins bakgrundshistoria.

Nu leder alltså Dan Brown och Jesusspåren tillbaka till Pierre Plantard. Men varifrån hämtade Plantard sin inspiration? Eller var det bara frukten av en gudomlig psykos?

Kanske. Den franske filosofen Michel Onfray, född 1959, har i sin uppgörelse med kristendomen närläst Paulus för att försöka förstå varför kristendomen trots Jesu kärleksbudskap är så livsfientlig.

Onfrays förklaring bygger i korthet på att Paulus på vägen till Damaskus inte drabbas av gudomlig uppenbarelse utan av en högst banal hysterisk neuros.

Utifrån denna neuros med tydligt masochistiska drag grundar så Paulus en dödsdriven religion som förkastar all form av sinnlig och intellektuell njutning, därtill, strängt taget, Jesu kärlekslära.

Tanken svindlar. Kristendomen är grundad på Paulus neuros!

Personligen finner jag den konspirationsteorin betydligt mer utmanande än den som förfäktar att Jesus fortfarande lever.

ÖRJAN ABRAHAMSSON

Mer läsning

Annons