Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jazz med äkta groove

Annons

Andreas Pettersson har vidmakthållit en mycket hög musikalisk nivå, trots bristen på konkurrens i Sverige (unga jazzgitarrister växer inte på träd). Tveklöst kan det förklaras med det faktum att han har samarbetat med världseliten inom jazzmusik. En av dem, tenorsaxofonisten Ernie Watts, ingick i kvällens konstellation, Andreas Pettersson Quintet.

Andreas Pettersson är en enastående tekniskt kunnig jazzmusiker. Själv säger han sig dock inte se några täta skott mellan genrer som jazz och rock. Det är med denna osentimentala inställning han tar sig an de stora jazzstandardsen och gör dem till sina egna.

Ernie Watts är möjligen okänd för många, men de flesta jazzintresserade har hört honom, då han som studiomusiker har medverkat i ett otal produktioner. Mest känd är han kanske på grund av sin korta sejour i Rolling Stones under åttiotalet.

Han spelar med en självklar auktoritet och en säkerhet som resulterar i ett skolexempel på renodlad saxofonjazz - extremt skickligt men ganska slätstruket. Hans egen komposition The river of light är en jazzvals som påminner mycket starkt om Miles Davis paradnummer All blues, fast i moll. Här får solisterna sitt lystmäte av gammal god beprövad cool-jazz à la Kind of blue.

I Cole Porters Get out of town gav Andreas och Ernie prov på en makalös samspelthet som vittnar om grundligt och gediget samarbete. Något som också avspeglas i den avspänt humoristiska dialog som förekommer dem emellan, mellan låtarna.

Tyvärr nödgades jag lämna konserten i förtid på grund av problematik i tryckeriet, och därav tidigarelagd pressläggning. Redan efter 45 minuter fick jag drypa ut från lokalen, så jag kan inte ge en fullödig bild av kvällens spelning, som dock började lovande. På vägen ut utspelades en inre dragkamp, mellan låten Love walked in (Gershwin) och min deadline. Den sistnämnda fick lov att ta hem segern.

HENRIK SJÖGREN

Mer läsning

Annons