Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jan Kjaerstads senaste en milstolpe

Annons

LitteraturLåt vara att Kjaerstad imponerade stort redan i den massiva Wergelandstrilogin på 1990-talet (han erövrade en stor publik med Erövraren), men detta nya verk framstår likväl som mer sammanbundet, mer inspirerat och som ett mer avslipat helt.

Det är dessutom, den postmoderna formen till trots, mer lättillgängligt; kanske för att gestaltningen och "spelscenerna" blivit fler på bekostnad av de tidigare mer fritt svävande essäpartierna.

Kungen av Europa är en brännande aktuell roman, bland att genom att den belyser människors vånda i en tid av fragmentiserad kunskap, av utbredd vilsenhet och ensamhet.

Huvudpersonen Alf Veber försöker ta ut en ny kurs i livet efter en tidigare karriär som folkbildningsoptimistisk it-guru. Från en farlig nollpunkt i livet söker han sig tillbaka, bland annat mot ett länge undanträngt behov av kärlek som mänger sig in i hans rationellt ordnade liv och pockar på förverkligande.

Alltsammans börjar som i Dantes Divina Commedia: medelålders man, vilse i livet, knappt återhållen ångest... Veber får möta existensens kalla märg, först på en fjälltopp i Jotunheimen, sedan som uteliggare i London.

Hans resa blir en resa tillbaka genom det egna livet, han går "tillbaka till start" och finner sig själv. Romanen består av ett antal till synes löst utslängda handlingstrådar, här och var avbrutna av glänsande välfunna analogier, miniessäer och långa utläggningar av encyklopedisk art.

Kjaerstad förnyar romanen likt en sentida Gide.

Kungen av Europa kan ses som ett intrikat pussel där emellertid bitarna fint smälter samman och de flesta läsare utan svårighet torde kunna finna behag i läsningen, komplexiteten till trots.

Som läsare är man i trygga händer. Kjaerstad är redan en briljant mäster inom sitt hantverk.

Huvudpersonens desillusion vad gäller samtidens förflackade andliga liv kan i mångt och mycket påminna om landsmannens Dag Solstads, men Kjaerstad besitter en vidare utblick och framför allt: en förmåga till polyfoni som vidgar ämnet och jagar bort eventuella tematiska förenklingar.

Som tidigare it-konsult hade bokens huvudperson ambitionen att hitta mönster i en kaotisk informationsmängd.

Något liknande kan sägas om Kjaerstads nya roman, hans främsta hittills. Och dessutom rasande väl översatt av Inge Knutsson.

BJÖRN GUSTAVSSON

Mer läsning

Annons