Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jakträtten dagens guld

Annons

Folkoperans skapare Claes Fellbom, vid sidan av Kerstin Nerbe, har översatt Wagners ålderdomligt svåra tyska text till svenska. Hans syfte är i första hand att göra den symboliska berättelsen om det stulna guldets förbannelse mera begriplig för vår tids rockuppfostrade unga generation. Det har han verkligen lyckats med.

En förkortad upplaga av Rhenguldet har redan setts och begrundats av 15 000 barn.

I och för sig är det inget nytt, att Wagners budskap från 1860-talet om guldets förbannelse fokuseras på vår tids stora fara, utarmningen av jordens resurser. Rhenguldet handlar nu alltmera tydligt om olja, skog, jord, jakträtt, fiskerätt och liknande saker. Urmodern Erdas varning till Wotan att ge ifrån sig den olycksbringande ringen ropas i dag ut av världsnaturfonden. Och det är denna fond, som Folkoperan samarbetar med i Rhenguldet.

Claes Fellboms mångåriga verksamhet som regissör på tyska scener har varit fruktbringande. Sällan har Wagners förspel till den väldiga trilogin så här enastående lyckats förena underhållande humor med vass ironi och djupaste allvar.

Scenografiskt har Folkoperan funnit ny användning för den flera ton tunga och starkt sluttande spelytan från Jeppe. Täckt med blå plast ger den nu illusion av vatten. De tre Rhendöttrarna hänger i elastiska rep, leker, sprattlar och gäckas grymt med stackars nibelungen Alberich, tills denne desperat avsvär sig kärleken och stjäl guldet, som ger honom oinskränkt makt. Av guldet smids ringen och brodern Mime skapar osynlighetsmasken. Med sina maktmedel dyker Alberich senare upp på scenen lik en skräckinjagande fascistdespot.

Överguden Wotan är en modern industrimagnat, som följer råd från dramats Mefistoliknande Loke. Först försöker han lura de byggarbetande jättarna på betalning för färdigställandet av borgen Valhall. Sedan ikläder han sig själv tjuvens kappa för att tillägna sig ringen. Han har cyniskt lämnat hustruns syster Freia som gisslan för lönen till jättarna.

Helt enligt Wagners original vinner jättarna tillfälligt makten. Men Fafner slår ihjäl sin bror Fafner för att ensam få behålla guldet, tills Wotan genom list erövrar maktsymbolen. Än så länge är den i senare Valkyrian upprört protesterande Fricka en stolt rikemansfru, som med champagneglas i handen fröjdas över sin makes ärorika position och sin nya praktfulla bostad. Men förbannelsen har sin gång. Naturkrafterna utlöses med förödande kraft.

Det hela slutar med att Rhendöttrarna i en välklingande trio ropar på hämnd. Folkoperans nyorienterande start med Nibelungens Ring ropar i sin tur på en fortsättning av hela Wagners trilogi.

Orkestern är placerad i en hästskoform runt scenen. Bleckblåsarna spelar mot fonden. Därmed balanseras styrkeförhållandet mellan det instrumentala och sången. Med hjälp av fem monitorer leder Kerstin Nerbe föreställningen med känd ackuratess.

Flera av sångarna har hemvist på Kungliga Operan. Marcus Jupither är en grandios Wotan. Och Marianne Eklöf har en utmärkt röstklang som Fricka. Lysande vokala insatser gör Tua Åberg som Freia, Ulf Lundmark som Alberich, de båda jättarna Curt Appelgren och Sten Wahlund, Ulrik Qvale som Loge, Lena Susanne Norin som Erda. Den senare är även mezzon i Rhendöttrarnas trio vid sidan av glansfulla sopranerna Madeleine Barringer och Christina Högman. För att nämna några i en som helhet ovanligt jämn ensemble.

SETH KARLSSON

Mer läsning

Annons