Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jakob Hellman - den blygsamme

Annons

musik | pop

Jakob Hellman

Geislerska parken, Falun

lördag den 31/5

Jakob Hellman har med sin enda skiva ...Och stora havet för alltid etsat sig fast i svenskt popliv. Han har också gett skrivkrampen ett ansikte - det blev aldrig någon uppföljare till succén som kom 1989. Trots att fansen bönat och bett och rockkritiker unisont hyllat hans geniala popådra - Expressen ägnade för några år sedan nästan en hel bilaga åt Jakob Hellman - har han varit tyst. Kanske är det just därför.

1999 gjorde han en ansats till come back på Kalasturnén, något han i dag säger sig ångra. Han har dock den senaste tiden gjort några ströspelningar av det mindre formatet.

I lördags återvände han till sin forna hemstad och spelade ensam med en halvakustisk gitarr på Kaffe med pop i Geislerska parken, inramad av jazzdans och flåshurtig musikalmusik.

När han äntligen klev upp på scenen märktes det att han var efterlängtad. Men han är ingen publikfriare. Han inleder med en sång av Bellman, i stället för Hellman. Han varvar sina egna låtar med utvalda visstandards. Vara vänner kommer först en bra bit in i setet och Hon har ett sätt... alldeles mot slutet.

Men han har ett så säreget sätt att framföra varje låt på, så att även låtar som Min älskling du är som en ros och Dra, dra min gamla oxe blir hans egna. Det är inte många som klarar av sådant. Det verkar inte vara helt på allvar heller alla gånger.

Jakob Hellman har kallats svensk pops Greta Garbo och han ger också ett lite skyggt och förläget intryck.

Ibland stannar han upp mitt i en låt och ursäktar den patetiska textrad han skrev för nästan femton år sedan. Det är ganska sött.

Välkommen hem fler gånger, och då gärna i en mer intim lokal där man slipper ha en skrålande fyllis i ena örat.

ANDERS GUSTAFSSON

Mer läsning

Annons