Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Jag blev aldrig tillrättavisad"

/
  • Sussie och R.E.A-gänget:  Ola Forssmed, Anders Lundin, Sussie Eriksson och Anna Carlsson.
  • För Sussie Eriksson var yrkesvalet enkelt. Det fanns inga tvivel om att bli artist.

På jobbet är hon en av Sveriges stora komedienner, på fritiden står hon mest i ishallar. För Bling berättar Ludvikas revydotter Sussie Eriksson om livet som hockeymorsa, om den nya säsongen av R.E.A. och om revyrötterna.

Annons

Hon debuterade i Ludvikarevyn. Med Lennart och Siv Eriksson som föräldrar fick hon revyn med modersmjölken och sedan har det rullat på. Rollerna i Les Misérables, Cabaret och West Side Story har avlöst varandra. Dessutom har hon gjort succémusikalen Mamma Mia och spelat Cilla i c/o Segemyhr. Vi träffar Sussie Eriksson på Hamburger Börs där repetitionerna av en helt ny R.E.A-show pågår för fullt. För tillfället är hon dessutom aktuell som olyckliga hemmafrun Britta i filmen Någon annanstans i Sverige.

– Det är en svart och djupt tragikomisk film. Britta är den som på något sätt står för hoppet i filmen.

Du i princip föddes in i Ludvikarevyn, hur har det format dig?

– Jag gjorde ju debut som 3-åring. Det har aldrig varit något konstigt utan fullständigt naturligt. Jag reflekterade nog aldrig över mitt yrkesval. Det är klart jag hade väl mina stunder av romantiskt drömmande när jag ville bli sjuksköterska eller flyvärdinna men tack och lov så blev det ju så bra som det blev. Som jag minns det så spelade ju mina föräldrar revy jämt. I själva verket var det ju bara någon månad om året. Men det har gjort så stort intryck på mig. Jag sov i salongen när det blev sent jag delade ut blommor på premiärerna och var med på repetitionerna. Det var väl i 10-11-årsåldern som jag och några andra revybarn började vara med och spela på riktigt i revyn.

Blev det ingen revyrevolt?

– Nej, det var så självklart vad jag skulle göra. Jag jobbade som vaktmästare ett tag men för säkerhets skull gjorde jag det på Kulturama där jag pluggade. Annars har jag jobbat med det här.

Hur blev det en sådan underhållare av dig, tror du själv?

– Jag skyller nog på mina föräldrar. Pappa var ett socialt proffs. Han var ju journalist och kunde ta alla. Och mamma hon är en social drottning. Jag växte upp med mycket fester och kreativa personer. Det var högljutt och mycket skratt. Och jag blev aldrig tillrättavisad.

R.E.A, Roligt, elakt och aktuellt, vad har ni på tapeten i vår?

– Det är jubileernas år. Strindberg förstås. Och Titanic som sjönk för 100 år sedan. Sedan var det 100 år sedan vi hade OS och så fyller Hamburger börs 200 år. Det blir jubileumstårta till alla som kommer och tittar. Sedan blir det lite Amarillo och Maggio och sådant.

När du inte är rolig och underhållande vad gör då, utanför scenen?

– Då är det hockey, hockey och hockey. Jag står massor i ishallar. Och så är det hund. Jag bor på Ekerö med min man och två söner. Han var producent på C/o Segermyhr och vi blev kära i varandra. Och det föll väl ut, ha ha. Minsta sonen Ludvig är en väldig showare så vi får se om han dras in i det här, om inte hockeyn tar över. Han är ett riktigt kulissbarn som har varit med överallt.

Du, man ser dig överallt i filmer och på tv, men inte så mycket i vimlet, är det ett medvetet val du gjort?

– Ja, jag har haft små barn och familj. Jag har inte velat springa på de där premiärerna. När jag hade mina värsta partyår så fick jag inga inbjudningar. Nu är man inte så intresserad. Jag är inte sugen på att sätta mig på något tåg och åka till Åre och partaja. Jag skiter i att det kan vara bra för mig och min karriär. Jag tänker att de som vill hittar mig ändå.

Kan du någon gång känna att du blir lite hemmablind med det här jobbet?

– Ja, ibland. Min umgängeskrets på Ekerö är vanliga människor med vanliga jobb och det blir påtagligt ibland hur lyxigt jag har det med arbetstider till exempel. Men jag är nog ganska bra på att påminna mig själv om det där. Och första gången jag var här på Hamburger börs, då fick jag nypa mig i armen. Och när jag kom med i Mamma Mia, då fick jag också nypa mig i armen.

Du får andra att skratta, vad gör dig glad?

– Familjen. Det är den jag går i gång på. Det är med dem jag tankar. Jag har väninnor som måste åka i väg på spa. Nej, jag måste vara med familjen och åka runt på hockeyträningar och sköta familjelogistiken. Då mår jag bäst.

Mer läsning

Annons