Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Jag är inte avundsjukpå deckardrottningarna"

/
  • Bok om brott. Ernst Brunner är aktuell med en ny roman, Yngling på guld, om den fräcka konstkuppen mot Nationalmuseum i december år 2000.
  • Värdefull. Rembrandttavlan värderas till ungefär 40 miljoner dollar.

Annons

Den 22 december år 2000 rusar en svartklädd man in på Nationalmuseum med en halvautomatisk Colt och en avbitartång. Kort därefter lämnar han och hans två kumpaner Nationalmuseum i en motorbåt.

Med sig i flyktbåten har de två Renoir samt ett självporträtt av Rembrandt. Konstnärens bästa, daterat till år 1630. Knappt större än ett vykort men värderat till flera hundra miljoner kronor.

- Det här var porträttet där Rembrandt för första gången - kanske var det första gången i hela konsthistorien - inte bara avmålar sig själv på ytan utan ser igenom ytskikten och fångar en själsaspekt av sitt jag med penseln. Han hade nått till en höjdpunkt i sitt måleri som han aldrig skulle överträffa.

Nästan sju år efter rånet sitter Ernst Brunner vid museikajen alldeles intill platsen där flyktbåten förtöjdes och berättar om sin bok Yngling på guld. En faktabaserad roman i tre delar: rånet, porträttets historia samt efterspelet.

- Resan börjar 1630 och fortsätter genom århundraden av europeisk historia. Jag beskriver utvecklingen i konsten från förandligad aspekt till ett föremål som vilket som helst på en marknad.

Killarna som stjäl tavlorna kan inte, som en av dem säger, skilja en Renoir från en pissoir. De är kriminella från Stockholms södra förorter, samma förorter där Brunner växte upp.

- Jag är uppvuxen i Botkyrka och killarna är vinddrivna sällar, sådana jag växte upp med men som kommit på glid. Jag har inga problem att känna att jag är bundis med de här människorna, jag förstår hur de resonerar, säger Brunner som också är välbekant med bokens boxningsmiljöer; han är själv gammal boxare.

Talar gör Burnner som han skriver - välsvarvade meningar, fylliga utläggningar. Yngling på guld prunkar av detaljer. Här redogörs minutiöst för såväl konst- som kriminalteknik.

Efterforskningarna omfattade tusentals sidor polisrapporter, resor till anstalter och till alla platser rånarna rört sig på. För att inte tala om den resa där Brunner följt porträttet från dess - och Rembrandts - födelseort Leiden via ett tiotal europeiska städer till hotellet i Köpenhamn där den till slut återtogs.

Ändå, säger Brunner, är Yngling på guld en förhållandevis enkel bok.

- I dedikationen på någon bok jag skickat ut har jag skrivit: "En flankeruption av Ernst Brunner".

Flankeruption?

- Ja, ett vulkanutbrott där lavan inte strömmar med en explosiv kraft rakt upp ur huvudkällan utan söker sig en mindre väg ut och sprutar ur en flank. Den är inte lika stor och lika stark men den är underhållande att titta på.

Men nu är Ernst Brunner sugen på explodera i ett rejält vulkanutbrott. Inför nästa roman, nummer 26, har han gett sig själv en uppgift som får honom att lysa.

- Jag ska skriva en stor samtidsroman. Utmaningen passar mig perfekt.

Har du lika gott självförtroende som det verkar?

- Ja, det har jag nog. Men jag är också sårbar och ångerköpt. Jag är en kontemplativ natur som aldrig tar någonting för givet. Jag vill inte påstå att jag tillhör de bättre svenska författarna.

Brunner radar upp några författare han är "pinsamt förbisprungen av": Klas Östergren, Cilla Naumann, Christine Falkenland.

- Men jag vet vad jag kan, säger han sedan bestämt. Och om jag utnyttjar det kan jag uppenbarligen leva på mitt skrivande. (TT Spektra)

LISA BODA

Fakta: Fakta/Ernst Brunner

+ Ålder: 56 år.

+ Familj: Fru och tre barn.

+ Bor: På Södermalm i Stockholm.

+ Bakgrund: Uppvuxen i söderförorterna Tullinge och Tumba, föräldrarna är urpsrungligen från Österrike. Doktorerade med en avhandling om Edith Södergran 1985.

+ När han inte jobbar: Promenerar och bedriver tankearbete inför nästa roman.

+ Läser just nu: Strindbergs Ensam. "För att få ett exempel på hur man skriver en samtidsroman och inspiration till mitt invigningstal på Strindbergsveckan."

+ Favoritförfattare: Strindberg, Henry Miller, Graham Greene, James Salter.

+ Favoritkonstnär: Bo Larsson, "vår tids Anders Zorn."

Fakta: Brunner om...

... att flera filmbolag är intresserade av Yngling på guld och att en av rånarna själv börjat skriva ett filmmanus: "Han jag kallar "Lövet" har lämnat in ett manuskript. Det återstår att se om det blir ett samarbete men jag ska besöka honom på Tidaholmsanstalten."

... att skriva mer poesi: "Jag har skrivit nio diktsamlingar. Men har man tre barn, hyror och sådant kan man inte skriva poesi."

... att han figurerat i kvällstidningarnas deckarbråk som en av de män som kritiserar deckardrottningarna: "Jag dementerar alla påståenden om att jag skulle känna avund. Mina böcker säljer bra och det rullar in kulor. Författare som Leif G W Persson och Stieg Larsson är mycket bra men efter dem har det kommit en svans av medelmåttor som fått otillbörlig stor framgång."

... om att det är ytterst få kvinnor i romanen: "Det här är männens värld. Och den här gången är jag övertygad om att man inte kan tillgripa greppet som man annars gör: Att det ska vara en neutraliserad text med lika många av varje."

Mer läsning

Annons