Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Irländskt inledde våren

Annons

Folkmusik är stort i Dalarna, inte minst i Falun. Det trodde i alla fall jag. Men tisdagens konsert med Triakel och Madame Neruda gjorde mig faktiskt en smula fundersam.

Trots att förstnämnda band med Emma Härdelin, sång, Janne Strömstedt på orgel och Kjell-Erik Eriksson på fiol är både nationellt och internationellt erkända (bland annat genom samarbete med Benny Andersson och från banden Garmarna och Hoven Droven) så dök det inte upp mer än ett 30-tal personer. Kanske tar det sig när turnégänget drar vidare till Rättvik och Smedjebacken i veckan.

Med tisdagens konsert på Hyttgatan 28 i Falun fick hur som helst jämtländska Triakel och sandvikarna Madame Neruda inleda Folkmusikens hus fullsmäckade vårprogram.

Madame Neruda, bestående av Jimmy Johansson på fiol, Mattias Åberg, sång och gitarr, Lasse Eriksson, mandolin och Thuva Modéer på orgel, inledde kvällen med stamp-i-golvet-drivig irländsk/skotsk feststämning.

Instrumentalt fungerade spelningen bra. Dessvärre var sången inte särskilt imponerande, vare sig vad gäller ledsångaren Mattias Åbergs eller de övriga bandmedlemmarnas insatser.

Trots detta lyckades bandet skapa stämning nog för att locka med publiken i både sång och handklapp i ett par nummer. Allra bäst var Madame Neruda i de rivigare låtarna, där Mattias Åbergs röst trots allt kom till sin rätt.

Triakels sättning är enkel och sparsmakad. Emma Härdelins röst leder ekipaget genom repertoaren med bland annat jämtska visor, Evert Taubestycken och ramsor i folkton. Hon möts hela tiden upp av Kjell-Erik Erikssons fiol som i ena stunden följer i en näraliggande stämma för att i nästa sticka iväg på eget solospår. I bakgrunden ligger tramporgelns dova ljudmatta och ger en stundom varm, stundom vemodig ljudbild. Höjdpunkten är vemodiga och mycket vackra Tusen tankar som handlar om olycklig kärlek.

För att göras rättvis behöver trion dock en annan scen. Det blir trångt och lite platt inne i samlingslokalen på Hyttgatan och Emma Härdelins röst hade mått bra av mer akustik. Förmodligen skulle en kyrka eller någon annan rymlig lokal ge musikupplevelsen ytterligare en dimension.

FREDRIKA HILLERVIK

Mer läsning

Annons