Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Irisk diktardrottning

Annons

I samband med invigningen av DUCIS, centret för Irländsk litteraturforskning fick Högskolan i Dalarna i går besök av en av Irlands mest kända poeter; Nuala Ní Dhomhnaill. Ett namn som inbjuder till liknande uttalssvårigheter. Iriskan är inte bara tungvrickande och gåtfullt. Det är uppenbarligen svårt att uttala rätt även om det är ens första språk.

Men feministhycklare kan Nuala Ní Dhomhnaill knappast anklagas för att vara.

Hon har varit den stora vägröjaren för kvinnliga poeter på Irland. Ett land dominerat av en traditionstyngd, manlig diktarkultur förstenad i marknadsföring för turister.

Hon var inte den första iriska, kvinnliga poeten. Det var Maire Mhac an tSaoi. En av tre poeter som förlöste den iriska poesin.

- När jag var 14 läste jag hennes första bok, det var underbart, sexigt, magiskt. Jag tyckte det var det här världen handlar om.

Men hon var ensam i början. Och med tanke på hennes inte alltför långa diktargärning (hon är född 1952) är det lite förvånande att höra henne konstatera att det litterära fältet ser helt annorlunda ut i dag.

- Jag skulle säga att vi rör oss på en jämlik spelplan nu. Det är definitivt fallet på Irland.

Men vägen dit har renderat henne en unik position i Irländsk litteratur.

När man läser Nuala Ní Dhomhnaill i den enda översättning som är möjlig att tillgå, nämligen på engelska, får man lätt bilden av en diktardrottning uppvaktad av hela den övriga parnassen. Hennes dikter översätts i antologierna i tur och ordning av Irlands mest kända engelskspråkiga poeter. Seamus Heaney, Paul Muldoon... Men aldrig av henne själv.

- Mina översättningar är riktigt dåliga.

- Jag har skrivit dikter på engelska, på sextiotalet. Men de är hopplösa, de är skräp. Halvsmält Keats och Shelley... Jag kan säga vad som är dåligt med dem, men jag kan inte säga hur man ska göra det rätt. Jag har helt enkelt inte mördarinstinkten för ord på engelska.

Nuala Ní Dhomhnaill har hållit sig till iriskan. Ett språk vars identitet formats i protest mot den brittiska ockupationen och därför långsamt fösts in i en fålla där den samsats med mer än lätt chauvinistiska, nationalistiska och katolska värderingar.

Men Nuala Ní Dhomhnaill och hennes generationskamrater ville befria språket.

- Vi ville att det skulle handla om sex, droger och rockenroll!

Och så blev det.

För Nuala Ní Dhomhnaill är iriskans poetiska atom "frasen", snarare än ordet. Det kan bero på att språket har ganska nära till den irländska sångtraditionen, tror hon.

Hennes personliga favoritfras är: "Mitt på det stora havet", "Du är i alla fall inte mitt på det stora havet". Men så länge har hon inte lyckats infoga den i någon dikt. Fraserna är hennes poetiska byggstenar.

- Jag börjar med att stapla fraser på varandra och hitta en rytm. Betydelsen kan man alltid ändra.

Hon berättar om när hon skulle skriva en politisk dikt. Tre IRA-medlemmar hade skjutits i Gibraltar av brittiska SAS. De sköts i ryggen och var för tillfället inte involverade i något terroristdåd. En ren avrättning. Sent en kväll ringer telefonen hos Nuala Ní Dhomhnaills vän. Det är Nuala som ringer. Hon frågar upphetsat: "Vad hette han den tredje IRA-medlemmen som blev skjuten? Om han har ett tvåstavigt förnamn med betoning på andra stavelsen så har jag en strålande politisk dikt!".

Turligt nog stämde namnet.

Men hon tar egentligen sitt politiska diktande på större allvar än så. Hon har diktat om våldet på Irland och Balkan, men kanske är framförallt feminismen hennes politiska slagfält.

Närmast kommer hon att ge ut en översättning av en svit dikter om sjöjungfrur, "The 50 minute mermaid". 35 dikter om sjöjungfrur som oftast befinner sig hos psykoterapeuten.

- Till slut upptäckte jag att det fanns en klinisk term som sammanfattar det jag skrev om: "borderlinepersonlighet". Sjöjungfrurna har en snedvriden kroppsuppfattning, säger hon och garvar gott, för att strax bli allvarlig igen.

- Anorexia är ett allvarligt ämne, men jag hanterar det genom sjöjungfrur. Då är det lättare att säga något om ämnet.

Visst är hon en diktarfurstinna på Irland.

För tillfället innehar hon också "Ireland chair of poetry". En professortjänst som nationalpoet. Hon alternerar mellan universitet i Belfast och det anrika Trinity College i Dublin.

MARTIN AAGÅRD

Mer läsning

Annons