Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Intrikat deckare i mellandagarna

/
  • Jenny Hultin spelas av Irene Lindh och Viggo Norlander av Claes Ljungmark i kriminaldramat Misterioso med premiär på tisdag.

Julhelgens deckaräventyr på tv är signerat Arne Dahl. Filmatiseringen av hans debutroman om A-gruppen är en tempofylld och smart deckare väl värd att titta på.

Annons

Arne Dahl tillhör klicken av svenska deckarförfattare som är begåvad med en penna doppad i guld. De publika framgångarna har kompletterats med diverse priser, han har översatts till över 20 språk och sålt i miljonupplagor.

Hans böcker handlar om A-gruppens svårknäckta fall. De är en speciellt sammansatt grupp med de tuffaste av de tuffa och de smartaste av de smarta, som hanterar våldsbrott med internationella förgreningar.

Misterioso är baserad på den första romanen och vi får här följa hur gruppen med sina sinsemellan olika temperament sätts samman. I rask takt mördas flera finansmän och de kombinerar hjärna och muskler för att lösa fallen.

Ledtrådarna är flera, en leder till ryska maffian och vidare till Estlands undre värld. Andra leder till hemliga ordenssällskap eller till hämndlystna offer för deras hänsynslöshet, men frustrationen ökar när gruppen upplever stagnation i utredningen.

Första avsnittet börjar i ett raskt tempo. Ett bankrån i Norberg urartar, en finansman faller offer för en kula och den tuffe, effektive, men föga regementsenlige snuten Paul Hjelm (Shanti Roney) har klåda i avtryckarfingret gör bort sig i ett gisslandrama. Han hamnar i blåsväder i internutredningen, men den lika hårdföra kriminalkommissarien Jenny Hultin räddar över honom till A-gruppen.

Under utredningen fortsätter finansmän att mördas och stressen och kraven på resultat vilar tungt på gruppen.

Det finns en föreställning i svensk deckardramatik att tjafs mellan utredarna skulle ge dynamik och spänning i berättelsen, faktum är att det väldigt lätt bara blir irriterande tjafs. Så också här, de sex polismännen har handplockats för att de har kompletterande temperament och färdigheter vilket banar för gnabb.

Sett till dramatiken så blir tjafset bara en skönhetsmiss.

Men serien har gott om förtjänster. Det inledande raska tempot balanseras med stillsammare detektivarbete och intrigen är både intrikat och oförutsägbar. Det blir aldrig effektsökeri och heller inga transportsträckor där man förstrött börjar tänka på att kanske koka en kopp te.

Första delen avslutas med idel ledtrådar som knyts ihop i andra. Det lämnar en mersmak till avsnitt två. Någon uppseendeväckande råhet har smugit sig in, men huvudsakligen förs berättelsen framåt av detektivarbetet. Magnus Samuelsson (den östgötske jättebonden som blev världens starkaste man, ni vet) visar sig ha skådespelartalanger och gör en riktigt hedervärd insats som hårdingen Gunnar Nyberg.

En och annan subtil detalj som kryddar deckarhistorien med en helt annan smak finns också.

Kolla exempelvis in den mystiske städaren på polisstationen, som hämtad från Twin Peaks!

Arne Dahl själv gör en Hitchcock och dyker som hastigast upp på en krog i Avesta.

Anders Lagerquist

 

Mer läsning

Annons