Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Intensivt och ungdomligt

Annons

Konsertprogrammet Vinterspel var för Borlänge orkesterförening ett omfångsrikt åtagande. Av Lars-Erik Larsson (1908-1986) blev det ändå inte sviten "En vintersaga" utan den mer sällan framförda "Lyrisk fantasi" (1966), i grunden lugn och organisk musik, sparsmakad men väl instrumenterad. I framförandet förekom en mycket fin insats i oboestämman och stråkarna var här väl sammanhållna.

Noterna till Joseph Haydns (1732-1809) C-durkonsert för orkester och cello hittades först 1961 och står alltjämt i skuggan av den oftare spelade D-durkonserten. Men är en fin representant för wienklassicismen.

Det heter om violoncellen att det är det instrument vars karaktär ligger närmast den mänskliga rösten (så säger man om andra instrument också). Med sina fem oktaver ger cellon stora möjligheter, vilka solisten Kati Raitinen tog vara på.

Hennes spel präglades av en beslutsam lekfullhet, en härligt varm ton, en generositet och en intensitet som var hänförande. Hon gick helt upp i sitt musicerande.

Raitinen använder sig av en teknik där hon använder tummen på ovansidan greppbrädan på ett sätt som jag aldrig sett tidigare. I sin första kadens presenterade hon sin virtuositet och hon svarade för många rasande granna figurer i den krävande och avslutande livliga satsen, i vilken orkestern spelade upp sig. De nära 300 i publiken applåderade in Raitinen tre gånger.

von Kochs "Vinterpastoral" var ett utmärkt val och förutom ett fint violinsolo utmärkte sig oboestämman återigen.

När den 19-årige Franz Schubert (1797-1828) skrev B-dursymfonin skrev han i sin dagbok att han hade sina preferenser mer hos "den odödlige Mozarts magiska musik" än i den frambrytande romantiken.

Och det finns något älskligt intagande i de första två satsernas melodier, där en mörk dramatik anas men aldrig tillåts bryta igenom.

I särskilt den sista satsen lossnade det ordentligt; Borlänge orkesterförening lyste av spelglädje och de frejdiga amatörerna satt med ett brett leende på läpparna.

Det finns föryngringspotential för orkesterföreningen i och med Ungdomssymfonikerna, en möjlighet som tydligen används. Det var glädjande att se fler musiker än vanligt med näsring i orkesterföreningen.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons