Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Innovativt mästerverk av Sebald

/
  • En mycket speciell teknik med olika berättarlager och utvikningar, gör att W G Sebald i Saturnus ringar sammanför allt till ett pågående nu. Örjan Abrahamsson kallar romanen ett stort mästerverk.

Annons

Hans död drabbade även samtidslitteraturen. W G Sebald, av vännerna kallad Max, höll på att utveckla något av det finaste, mest originella, lågmält experimentella och fascinerande i samtidslitteraturen när han gick bort, endast 56 år gammal.

Strängt taget skrev han endast fyra "romaner", varav två finns på svenska, Austerlitz och Utvandrade.

Saturnus ringar med undertiteln "en engelsk vallfart" handlar i korthet om författaren själv som i hopp om att undkomma en bestämd känsla av tomhet ger sig ut på vandring i sina hemtrakter i östra England.

Två år senare, med vandringen som berättelsens röda tråd, skriver Sebald ett slags essäroman om människan och melankoli, historia och kulturhistoria, om författare som Jorge Luis Borges och Chateaubriand, om sillens naturalhistoria och sidenvävarna i Norwich, och mycket, mycket annat, som sammantaget ryms i ordet "minnet". Eller snarast minnet och nuet.

Född i Tyskland 1944 gick Max Sebald redan 1970 i brittisk exil. Han fortsatte att skriva på tyska (han undervisade i tysk litteratur på universitetet East Anglia).

Den tyska 1900-talshistorien, nazismen, andra världskriget och inte minst Förintelsen, utgör centrala teman i hans författarskap, dock mer indirekt i Saturnus ringar.

Det blev hans mest personliga bok, låt vara att det personliga hos Sebald alltid rymmer det universella. Han har en unik förmåga att utifrån det personliga, provinsiella och den specifika detaljen på exempelvis en gravsten, knyta och sätta samman saker i ett svindlande, tankeeggande, mänskligt perspektiv.

Delvis lyckas han så väl, genom vad man skulle kunna kalla ett stilistiskt trick, eller, hellre, en litterär innovation. Exempel: Sebald skriver om något, citerar någon som citerar någon som uttalar en replik, så bryter Sebald själv in med en reflektion, fortsätter att citera, spekulera, dramatisera och så vidare.

I början blir man förvirrad, tills läsaren inser att just detta är Sebalds avsikt. Genom skapa en glidning mellan olika röster, tider och platser, sammanför han allt, alltså minnen, till ett pågående nu (som i det lysande avsnittet om författaren Chateaubriand).

Lika konstfullt använder Sebald ett annat grepp: genomgående i sina böcker reproducerar han bilder som bara delvis illustrerar det nedskrivna. Bilderna väcker andra frågor.

Trick eller inte, resultatet är unikt, oerhört medryckande, engagerande och tankeväckande. Och Sebalds prosa är - förutom oerhört vacker - suggestivt snirklande, behagligt lunkande; en ros till översättaren Ulrika Wallenström.

Jag häpnar, ryser av välbehag, överraskas, inspireras. Och blir definitivt övertygad om att Saturnus ringar inte är ett smärre utan ett större mästerverk.

ÖRJAN ABRAHAMSSON

Fakta: Litteratur Roman

SATURNUS RINGAR

W G Sebald

Övers. Ulrika Wallenström

Alberg Bonniers förlag

Mer läsning

Annons