Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingmar x 120

Annons

Tiden före en premiär är en värdefull och på många sätt en kritisk period. När en artist äntrar scenen ska pusselbitarna falla på plats, närvaron och samspelet ska bilda en allians som tillsammans gör materialet rättvisa. Materialet i detta fall är Ingmarsspelen och artisten är filmaren, medieläraren och på sommaren heltidsskådespelaren Martin Lindström som spelar den prövade Ingmar Ingmarsson.

Det är bråda och intensiva dagar inför lördagens premiär. De sällsynt intensiva repetitionerna håller på i fem dagar, från tio på förmiddagen till tio på kvällen. Vi träffas över en kopp kaffe vid Siljans konditori i Leksand och Martin är mitt uppe i sin mentala förberedelse för rollen.

- Vi ger ju bara åtta föreställningar varje år, vilket gör att vi slutar när allt sitter som bäst. Det känns som en paus på 357 dagar innan nästa föreställning, men den intensiva repetitionen gör att vi snabbt kommer in i rollerna och samspelet igen. Det är ett arbetssätt som tilltalar mig.

- Under den lediga tiden är jag mycket för mig själv för att leta reda på Ingmar Ingmarsson. Jag kan ströva omkring i skogen och längs kyrkogården, och efter några dagar hittar jag karaktären och omfamnar honom. Då vet jag att allt kommer att gå bra. Man tar två steg tillbaka och släpper fram karaktären.

Martin har spelat Ingmar i 120 föreställningar sedan han startade 1992. Vad är det då som gör att han kommer tillbaka år efter år?

- Ingmarsspelen är en blandning av socialrealism och storslagen fantasi om mänsklig storhet och tillkortakommanden, samtidigt som pjäsen inte skyr att ta tag i samhällets rädslor. Jag upplever det främst som en modern historia om två människor som försöker slita sig från sitt ursprung. När de gör det bryter helvetet lös.

- Pjäsen präglas av en turbulens då det gamla bryter samman och någonting nytt tar form. Det är lätt att känna igen sig i att vara fången i situationer som inte låter lösa sig på ett lyckligt sätt. När det gäller min karaktär så får jag leva ut hela registret en människa är gjord av.

Det finns en tendens att undervärdera Ingmarsspelen och Rune Lindströms övriga produktion, menar Martin. Ingmarsspelen tillsammans med Himlaspelet och Skinnarspelet tillhör elitserien i litterär konst. I botten till Ingmarsspelen ligger till exempel ett nobelpris i form av Selma Lagerlöfs gestaltning av händelsen i romanen Jerusalem.

Även filmhistoriskt är pjäsen intressant, förutom Bille Augusts film från 1997, gjordes det fem stumfilmer under tjugotalet. Det var under en period då Sverige var världsledande inom filmkonsten. Dessutom hade pjäserna en politisk sprängkraft när de kom, Hitlers propagandaminister Goebbels protesterade personligen mot judeinslagen i Himlaspelet.

Ett mer direkt sätt hur pjäsen berör publiken upplever Martin varje år då han möter märkbart gripna åskådare. Den geografiska spridningen bland dem understryker pjäsens allmängiltiga karaktär, vilket även återspeglas i ett emellanåt laddat samspel med publiken:

- Det finns ett antal scener där man kan höra en knappnål falla, konstaterar Martin.

På lördag är det dags igen, då sammansmälter lokalt och universellt, laddad tystnad med turbulens, socialrealism och fantasi i årets uppsättning av Ingmarsspelen i Nås.

ANDERS LAGERQUIST

Mer läsning

Annons