Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingen guldpromenad

Annons

MusikPå The Plans senaste skiva Walk for gold ryms fioler, trummor, trumpeter, saxofoner och munspel sida vid sida med gitarrer och Theodor Jensens sång.

Det blir ett arrangemang som får en att vilja lyssna mer och de tio låtarna överraskar ofta och mycket. På ett bra sätt.

Det är inte utan att förväntningarna är rätt höga när man ger sig iväg för att höra dem live.

Theodor Jensen kommer in på Marianns Saloon med en gitarr i ena handen, iklädd en svart cowboyhatt han hittat bakom scenen. Tillsammans med Jari Haapalainen (som producerat senaste albumet) slår han sig ner under en kristallkrona.

Till en början känns det som att de två ska klara av att fylla tomrummet från de andra musikerna, men det blir snabbt tydligt att så inte är fallet.

Material från The Plans tidigare album blandas med de nya låtarna och Jensen får arbeta hårt för att nå ut i lokalen. Det är inte förrän i Ruthless eyes som det verkligen glimmar till och novembertristessen helt och hållet glöms bort för en stund.

Konserten har lyfts en nivå och allt fler samlas framför scenen. När Mon amour bränns av är den efterlängtad av publiken och verkar ha en egen plats i deras hjärtan.

Den drygt femtio minuter långa spelningen slutar innan den riktigt hinner börja och lämnar mig med en känsla av att The Plan inte riktigt gjorts rättvisa.

Men det finns hopp. När den finfina klubben Klubb Phone Me nu fått fäste i Falun kanske de kan bjuda in hela gänget nästa gång.

JOSEFIN MICHANEK

Mer läsning

Annons