Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inga tabun hos buddisten Malmberg

Annons

A tt lyckas med bedriften att likna pingstspastorn Åke Green, som han gav smeknamnet Ölandstoken, med de fundamentalistiska självmordsbombare som härjat fritt i länderna i mellanöstern de senaste åren är en bedrift värd stora applåder bara det.

Till skillnad mot tidigare shower där han varit väldigt politisk och smårolig så smög han in det politiska budskapet som bonus i sina sketcher. Han har konverterat till buddismen och är synnerligen påläst när det gäller religion och då framför allt det kristna budskapet i bibeln. Han tog upp ämnet om de danska teckningarna av Mohammed och yttrandefrihet.

- Det är lite märkligt att alla står bakom danskarna och tycker inte att det var så farligt.

-Vi har ju yttrandefriheten att tänka på. När så nidbilderna av Fredrik Rainfeldt blir kända några dagar senare så förfäras hela svenska folket över att nivån inom politiken sänkts för lågt minsann. En miljard muslimer är helt okej att driva med, men vi får inte sänka nivån i den politiska debatten inför valet i höst, konstaterade han ironiskt.

Claes tog också upp Nobelpriset i fysik och sa sig vara jätteglad att priset gick till två kvantfysiker för upptäckten av kvarken, en partikel så liten att det egentligen inte finns alls.

- Det kallar jag en bedrift, att upptäcka det som inte finns, skämtade han.

Varvat med alla humoristiska monologer tog han till sång. Han gjorde imitationer av Dylan i värsta Ronny Jönssonstil och en del allvarliga visor med politiska undertoner.

Någon sångare av rang är han inte, men de låtar han framförde gjorde han övertygande och känslosamt med behagligt sparsmakat komp till.

Han avslutade hela kvällen med att berätta om en resa han gjort till Afghanistan för några år sedan och sina minnen från ett barnsjukhus där barn dog av sjukdomar som vi i Sverige betraktar som vanliga och lättbotade. Vi fick många goda skratt i publiken under den två timmar långa föreställningen men också en del tänkvärt med oss när vi vandrade hemåt i vinterkylan.

PETER JOHANSSON

Mer läsning

Annons