Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I själens utmarker

Annons

Psykisk sjukdom har inte sällan frigjort en febrigt brinnande konstnärlig aktivitet. Några av de patienter som vårdades på Säters sjukhus under 1900-talets lopp var inte bara begåvade, utan också i besittning av en oerhört stark vilja att nå ut till andra med sina tankar.

Hur intensivt det behovet var och hur överrumplande och gripande det tog sig uttryck visar en ny utställning i Rättviks konsthall med verk ur samlingarna på Mentalvårdsmuseet i Säter.

Fortfarande lever hoppet om att Fasta paviljongen en gång ska kunna bli ett centrum för särlingskonsten i landet. Men den arbetsgrupp som kämpat för projektet har drabbats av motgångar och fortfarande är rivningshotet inte undanröjt för paviljongen och andra av områdets byggnader som berättar om vårt sociala kulturarv.

När man ser utställningen påminns man om det faktum att stora delar av 1900-talets svenska socialhistoria redan hunnit rivas och utplånas.

Konstsamlingen som nu inryms i Mentalvårdsmuseet finns bevarad tack vare att några av vårdarna, främst överskötaren Sven Bäckman, började spara föremålen. När en patient avlidit kastades eller brändes annars alla tillhörigheter enligt reglementet. Först så småningom ändrades synen på de intagnas konstnärskap.

Särlingskonsten, de sinnessjukas konst, även kallad l´Art Brut, har under hela förra seklet intresserat konstpubliken och de etablerade konstnärerna. Många, inte minst surrealisterna, har hämtat näring ur Freuds och Jungs skrifter, ytterligheternas uttryck och det undermedvetnas djup.

"Utmarker" kallas utställningen i Rättviks konsthall, en markering av att det finns en mötesplats där "vi" och "dom" upphör. I utmarkerna har var och varannan tassat, om än bara i kanterna. I det vilda okända finns dessutom inte bara det farliga, utan också kraften, den som svenskarna så gärna söker i skogens utmarker.

Maniskt klotter, teckenspråk, gåtfull symbolik och hjärtskärande ångest talar från väggarna. I verkstaden tillverkades geväret som skulle skjuta runt hörn och antennen som skulle avleda strålning från yttre rymden.

Yngves målningar, utförda på Fasta paviljongen under 1960-talet, är av det slag man inte så fort glömmer. Män med vilddjursansikten på bröstkorgen och is-ögda kvinnor i frusna positioner.

Patienterna visade stor uppfinningsrikedom när det gällde att hitta material att skapa med - kartong, omslagspapper, skrot togs tillvara.

Ett exempel på det är den yppiga ljuskandelabern av metallskrot. El-Kalle, som vårdades 1910-40, hade aversion mot elektricitet och lade ner sin själ i de utsirade ljusarmarna. Kalle var en begåvning av ovanligt slag. Hans personliga målade skrin och hans märkliga kyrka med klockspel av cykelpinglor, predikstol och besökare är bara ett par exempel på hans obändiga fantasi.

I Mentalvårdsmuseet i Säter finns den omtalade "bödelsklänningen", som Alice sydde på i tio år. Med hårt knuten krona av lakan och texten "bödel" sirligt broderad i varv på varv runt om.

Den är som all textil ömtålig och ersatt av ett foto i naturlig storlek. En del av textilbroderierna är inlånade från S:t Lars sjukhusmuseum i Lund.

Mest omtalad av konstnärerna i Sätermuseet är Ester Henning, född i Mora. Under svåra förhållanden utbildade hon sig på Konstakademien innan hon försvann in i sjukdomen. Hennes målningar har stark utstrålning. Träffsäkert avporträtterade hon medpatienter och sköterskor.

På Beckomberga målade hon konstnärskollegan Sigrid Hjertén, men av tolkningen att döma tyckte hon inte så värst bra om henne.

Hjalmar upprepade oupphörligt i teckningar och dagboksanteckningar sitt hat till sköterskan han döpte till "Lupp-Britta, det djävla aset", medan en vänligare själ, som Herman, berättade om sjukhusvardagen i omvittnat träffsäkra karikatyrer.

Herman använde tecknandet i kampen mot det onda - världskriget - som plågade hans medvetande. I bild efter bild målade han upp en drömvärld av kärlekskranka par. Där kunde man köpa "livsglädje", "gudagnista" och "gott gry" hektovis i affären eller resa med kärleks- och glädjebilen.

Hans skickliga teckningar överraskar.

Men utställningen rymmer också andra begåvningar: Borlängekonstnären Uno Fryk naturligtvis, liksom Oswald Bohl, välkänd från dalakonstnärernas höstsalonger och Lars Ingvarsson, som ställt ut i Hedemora och Säter.

Utställningens kommissarie är Lisskulla Berg, som fängslades av sjukhuskonsten under ett besök i Mentalvårdsmuseet i Säter. Det här är första gången konsten i museet visas samlad i större sammanhang.

- Den psykiatriska vården har alltid kämpat med små medel och på institutioner som Säters sjukhus var det tidigare nyttoinriktad verksamhet som gällde, inte terapeutiskt skapande, säger mentalvårdsmuseets chef Marie Lennestig.

- Ett fåtal starka personligheter lyckades bryta igenom och göra sig hörda med sitt konstnärskap. Det stora flertalet lämnade inget efter sig, utom själva sjukhusjournalen.

MARIANNE TÖRNER

Mer läsning

Annons