Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I moll från skogarna

Annons

Först ut i Kristinehallen är den svenska gruppen Triakel, som är en konstellation med medlemmar ur de mer kända grupperna Garmarna och Hoven Droven. Sättningen är tramporgel, fiol och sång. Garmarnas sångerska Emma Härdelin står i centrum, som fastfrusen i golvet och med en röst som rymmer både värme och kyla.

Deras mollbetonade musik kommer till stor del från de jämtländska och hälsingska skogarna och är verkligen avskalad och kärv. De satsar inte på ett traditionellt sväng, utan söker andra stämningar. Tramporgeln - ett alltför lite använt instrument - passar mycket bra, rytmiskt och malande på samma gång.

Brina & String S.I från Ljubljana i Sloveninen är väldigt annorlunda. Det är rytmiskt, men ganska återhållsamt. Trummisen vispar förstrött på den låda han sitter på och slår med öppen hand på cymbalen. Men det svänger och när klarinettisten kommer in och färgar musiken med kletzmerliknande ornament lyfter det ordentligt. Sångerskan Brina Vogelnik-Saje slingrar sig som floden hon sjunger om och rösten känns sval och avslappnad. Hon pressar inte rösten i onödan.

Emily Smith Band är från Skottland och spelar reels för fulla muggar. Men det är inte reels av den typen som känns outhärdligt käcka, utan de är glada på ett verkligen smittande sätt. Lite aviga och småkluriga. Men varför hade gitarristen en solgul peruk på sig under ett par låtar?

Alla tre sångerskorna har det gemensamt att de sjunger utan åthävor, nästan skenbart platt ibland. Det är bara Emily Smith som tar i lite extra och som skulle karakteriseras som den typiska "bra sångerskan". Hos de andra två ligger känslorna mer under ytan och bubblar.

När de till slut går på scenen tillsammans efter att ha gjort ett set var blir det lite av ett anti- klimax. Brina Vogelnik-Saje och Emma Härdelin reduceras till körsångerskor med fusklapp. Inte så spännande.

Var för sig är Brina & String S.I, Triakel och Emily Smith band tre utmärkta och fullödiga konstellationer. Tillsammans märks det att de inte repat ihop mer än möjligen under dagen och det känns faktiskt lite tafatt. Det magiska mötet jag hoppats på uteblev.

Men det var värt ett försök.

ANDERS GUSTAFSSON

Mer läsning

Annons