Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"I begynnelsen var rytmen"

/

Annons

Schmid, 38, tycker att han är för gammal för att kallas en av de bästa unga violinisterna i världen.

– Jag vet inget om hur känd jag är. Det får du fråga andra om.

Han njuter av att han har en intensiv och diversifierad karriär som innehåller ungefär 100 konserter om året.

– Också det är för mycket. Det är svårt att dra ned. Men sedan ett år tillbaka har jag familj och gör andra prioriteringar i livet.

I karriärbygget är för Schmid byggandet av en repertoar viktigast. Därpå följer att få spela med musiker och dirigenter som kan utveckla honom.

– Och sedan kommer förstås alla de andra faktorerna, säger han och ler.

Schmid säger sig inte ha kunnat nå full musikalisk tillfredsställelse som ren solist inom den klassiska musiken. Han har en egen turnerande jazztrio, vilket han liknar vid att ”ta semester från noterna”. Men han är också undervisande professor i Salzburg och Bern.

Han började spela fiol som fyraåring. Vägen framåt kan synas utstakad. Men minns han vad som fick honom att välja att bli soloviolinist från början?

– Talangen är bara en så här stor faktor, säger han och måttar mellan tumme och pekfinger.

– Betydligt större är arbetsviljan, hälsan, eftersom det är så otroligt slitsamt med detta hotellrumsliv, och ren tur. Jag är heller inte ren violinsolist, i så fall en mer modern tolkning av den titeln.

– Min fru är pianist och jag spelar mycket med henne. Jag är involverad i ett eller två ordentliga kammarmusikprojekt varje år. 2007 är Vinterfest ett av dem. Jag är verksam inom pedagogiken och inom jazzen. Jag skulle uppskatta att solistuppdragen utgör hälften av mitt musicerande.

- Faktum är att jag betraktar kammarmusikformen som avgörande för de flesta musiker. Det är den som ger oss en ordentlig chans att kommunicera som musiker.

Vad är det då han vill kommunicera när han spelar?

– Den bästa musikken innehåller reflexion över tillvaron och vår förmåga att reflektera är den avgörande skillnaden mellan människor och djur. Jag citerar gärna Victor Hugo som sade ”Det går inte att tala om musik, men samtidigt är det omöjligt att inte tala om den”.

– Med musik kan man säga djupare saker än med ord. Musiken går rakt in i oss. Att höra på musik är en mycket fysisk upplevelse. I bibeln heter det ju att först kom ordet, men jag menar att först kom rytmen. Jag är mycket intresserad av rytmen och klangen.

Han har förstås hört uppfattningen att fiol inte är ett instrument som gör sig särskilt väl i jazzgenren. Men Schmid menar att den föreställningen inte kommer från instrumentet och dess karaktär utan från att många hört många dåliga jazzviolinister.

Själv kommer han att ägna sig åt jazz livet ut. Han tilltalas djupt av jazzens givna struktur som är en lika stor faktor som kravet på att ta tillfället i flykten i improvisationerna. I botten finns kompositionen. Och också för improvisationerna finns en ram.

– Som i samhället behöver vi regler för att vara fria, säger Schmid.

– Jag funderar mycket över vad det är med den här trälådan, i vad dess magi består. Det är ju en trälåda med hårt spända fårtarmar över och så en stråke med hästtagel. Ändå har fiolen i den här formen en 500-årig musikhistoria.

– Jag har kommit fram till att det är kombinationen av att man för stråken med högerhanden och modulerar tonen med vänsterhanden som är speciellt. En blåsmusiker har inte samma möjligheter, inte heller en pianist.

– Men ändå tror jag att violinen som instrument hade sin absoluta blomstring under 1800-talet och att den sakta är på väg nedåt. Men jag är inte orolig för den så kallade klassiska musikens överlevnad.

– Jag menar att musikens innehåll som den manifesteras i exempelvis Bachs h-mollmässa är något av det högsta uttrycket för civilisation som någonsin skapats. Intresset för klassisk musik hos människor har aldrig varit större, men det ges också fler konserter än någonsin.

Som musiker känner han ett särskilt ansvar att medverka vid uruppföranden av ny musik.

– Rent statistiskt är det så att det finns 50-70 talanger i världen av Mozarts dignitet. Världens blotta folkmängd garanterar det. Men vi måste se till att hitta dem. Bland annat därför måste ny musik spelas för sin egen skull.

Mer läsning

Annons