Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hypnotiska islänningar var galet bra i Dalhalla

Annons

Isländsk musik är inte bara Sugarcubes och Björk. Sigur Rós har sedan starten 1994 sakta spelat sig till en trogen fanskara. De vann en bredare publik i och med sin medverkan på soundtracket till Tom Cruise-filmen Vanilla Sky. Så bred man nu kan bli när man spelar extremt

smal musik. Sigur Rós kommer knappast att toppa trackslistan.

Så fort man pratar om isländska band så kommer man slentrianmässigt dragande med sagoväsen och vättar. När det gäller Sigur Rós är det dock nästan befogat.

Det ligger något trolskt och drömlikt över deras svårdefinierade musik. Snarare än att göra konventionella låtar så satsar de på att bygga långa sjok med suggestiva stämningar, effektfullt illustrerade med projektioner bakom bandet.

Dalhalla känns som en perfekt inramning för dem. De gör inte mycket väsen av sig på scenen och verkar nästan blyga, men de visar prov på en raffinerad dynamik - fjäderlätt ibland och blytungt när andan faller på.

Över allt svävar sångaren Jónsi Birgissons ljusa röst, ibland gränsande till kastratsång. Han spelar lika ofta med stråke på gitarren som på vanligt sätt och medlemmarna byter titt som tätt instrument med varandra.

En blåssektion bidrar då och då med extra tyngd.

Allt material håller visserligen inte lika hög klass och ibland trampar de vatten.

Men oftast är det ohyggligt mäktigt och bra. Och när det är som segast så dyker blåssektionen upp i en roddbåt med lite ompa-ompa, till publikens stora jubel.

Spelningen avslutas i en monotont malande Popplagið som växer och växer tills man inte kan göra annat än att kapitulera, fullständigt i hypnos.

Då är de galet bra.

Förbandet Amina, som även är med och backar upp Sigur Rós på en del låtar, smyger igång hela kvällen med ett set ganska introvert och experimentell musik.

Ganska stillastående till en början, men de tar sig efterhand.

En originell sättning med bland annat såg, vinglas, tramporgel och stråkar livar upp.

I och med bokningen av Sigur Rós har Dalhalla nått en påtagligt annorlunda publik än vanligt.

Det är bara att hoppas att de även i fortsättningen vågar satsa på lite mer osäkra kort.

ANDERS GUSTAFSSON

Mer läsning

Annons