Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hur länge får karlarna i Backstreetboys vara pojkar?

/
  • Pojkar eller män? När Backstreet boys släpper sin nya skiva får de klara sig utan Kevin Richardson som har hoppat av gruppen.  Foto: PAUL MILLER

Annons

Nåväl, det som jag just nu sitter och funderar på är; hur länge kan Backstreet boys egentligen vara pojkar? Är inte de 40 bast eller nåt? Eller i alla fall 30+...

Kan ett pojkband verkligen bestå av medelålders familjefäder med åldersrynkor och begynnande flintar?

Detsamma gäller ju förstås i dagarna återförenade Spice girls. Ett gäng mogna kvinnor i sina bästa år stoppar in silikonkuddar i tuttarna, botoxar bort varenda rynka och bantar ner sig till size zero men inte sjutton är de småflickor längre för det heller? Det var väl typ tio, elva år sedan de studsade runt som energiknippen och gjorde gymnastiska konster i videon till megahiten Wannabe. Jag har svårt att föreställa mig vaxdockan Victoria Beckham släppa poserandet och busa till det igen.

Någon som minns New kids on the blocks oversizekavajer och backkicks i videon till Step by step från 1990?

Det amerikanska pojkbandet med Jordan Knight i spetsen var ett av de första riktigt stora i sin art och banade väg för ett gäng tvålfargra, specialcastade och utsökt skivbolagsdesignade popgrupper med tonårstjejer som främsta målgrupp. Take That, Boyzone, Backstreet Boys och Westlife är bara några av de mest kända namn som följde i deras fotspår.

1990-talet blev decenniet då det moderna pojkgruppsfenomenet exploderade och det perfekta objektet för flickornas trånande och skivbolagens dollardregel var någonstans mellan 15 och 19 år gammal. De skulle vara pojkar, eller inte riktigt - de skulle vara pojkar som precis blivit män, sådär lagom mycket äldre än sina fans så att de fortfarande kändes legitima att dyrka. Lite fjuniga, fast ändå med babystjärtshy och oförstörda, lite sorgsna cockerspanielögon.

En nästan-man som flickan kunde projicera sina pre-sexuella drömmerier på.

Och fenomenet lever än idag, men inte främst i Europa och USA utan i Japan som har blivit den nya stora pojkbandbandsarenan. Där blir killarna idoler med megastatus. Det är väl också där banden fortfarande ryms i en trovärdigt ungdomlig "pojk"-kostym.

I väst finns visserligen ett antal unga hajpade pop- och rockband bestående av bara killar (ta tex. tyska Tokio hotel) men egentligen inga som uppfyller kriterierna för ett riktigt pojkband. Om man inte bortser från den där lilla detaljen med ålder då...

För är man beredd att byta babystjärtshy och ungdomlig glöd mot skäggstubbsvassa kinder och den mogne mannens livsvisa blick så finns ju som sagt fortfarande alternativ som Backstreet boys.

Men borde de inte ta och byta namn till något mer machoaktigt som Backstreet bulls eller Backstreet beards nu när målgruppen främst får antas vara medelålders småbarnsmammor som jag själv?

Mer läsning

Annons