Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hundraåringen i Leksand blickar tillbaka

Annons

Av alla hembygdsföreningar i Dalarna är Leksands Hemslöjdsförening den äldsta - 100 år i år. Något som firas både med en utställning i Leksands Kulturhus och en jubileumsbok. Boken är mer än en historik om en lokal förening. Den visar också på ett intressant sätt hur hemslöjdsrörelsens framväxt och utveckling återspeglar tidsidéerna och den allmänna samhällsutvecklingen.

Det är långt mellan den nyttoinriktade, högstämt idealistiska och ofta moraliserande ton, som präglade hemslöjdsrörelsens första tid för drygt hundra år sedan, och 2000-talets sätt att inlemma hemslöjden i en tillvaro av självförverkligande och upplevelseinriktad kreativitet. Nu är det ord som lust och glädje som gäller och aktiviteterna är mer vildvuxna.

De "slöa, hopplösa och obegagnade stunderna i ett fattigt hem" bör fyllas ut, ansåg Lilli Zickerman, hemslöjdsrörelsens främsta personlighet och grundare av Föreningen för Svensk Hemslöjd 1899. Hon var också inspiratör till hemslöjdsivraren Gustaf Ankarcrona i Leksand, berättar Sune Björklöf i sin översikt över hemslöjdens ideologi och utveckling.

Flyttningen till städerna skulle hållas tillbaka och kvinnorna i hembygden få ett alternativ till det hjärnförslappande fabriksarbetet. Skolslöjden skulle vara fostrande, de unga sysselsättas och "vara nyttiga".

Den konservativa samhällssynen var typisk för tiden. Där fanns både omsorg om landsbygdsbefolkningen, som drabbats hårt av 1860-talets svältår, och oro för vad industrialismen skulle föra med sig. Framför allt växte medvetenheten om att den folkliga allmogekulturen måste vårdas.

Sune Björklöf följer hemslöjdsrörelsens väg genom ett 1900-tal kantat av inre strider och yttre påfrestningar. Krigstiden präglades av resursbrist och växande konkurrens från massproduktion. 1960- och 70-talen blev "rekordår" även för hemslöjden, då kommunalhus, kulturbyggnader, kyrkor och banker ropade efter utsmyckningar. Via nya moden och ekonomisk upp- och nedgång, IKEA-konkurrens och Gröna vågen, fram till vår tids anarkistiska sökande, utvecklas hemslöjdsrörelsen - i Leksand och på andra håll.

Naturligtvis är boken också en krönika om Leksands Hemslöjd, med rikt illustrerat material. Ingrid Bergman berättar om hur Gustaf Ankarcrona kom att bli "hemslöjdens apostel". Inte minst gjorde han nitiskt propaganda för att ortsbefolkningen skulle återgå till sina sockendräkter. Många Leksandsbor gick omvägar för att slippa bli granskade och kritiserade av "Crona", som han kallades.

Ulla Berglund-Brasch berättar om länshemslöjdskonsulenternas strategiska betydelse för hemslöjdsrörelsen. Andra kapitel tar upp vävning och bandvävning i Leksand, Leksandsföreningens affärsverksamhet och sortiment och de byggnader Leksands Hemslöjdsförening huserat i genom tiderna.

MARIANNE TÖRNER

Mer läsning

Annons