Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Hon vet vad som retar folk"

/
  • Gammfeminister som Marit Bergman kan bli vansinniga av sAmy Winehose gullande med sin pojkvän. Foto: Matt Sayles

Annons

Jag flyger över atlanten. Från en kväll till en kort natt till en morgon. Om man bara fick sova lite, fast det får man inte, har jag lärt mig nu. När man undviker sömn tillräckligt länge händer det konstiga saker i huvudet. Man tänker inte så trevligt.

Igår (Idag? Imorgon? Jag blir så förvirrad av ljuset och alla klockorna) satt jag på en trappa i West Village och pratade med en ny vän, en som har panikångest och någon sorts utmattningsdepression som kommer och går. Vi utbytte terapeuterfarenheter (så väldigt Manhattan. Fastän ingen av oss kommer därifrån).

Vi pratade hur man ska lära sig att tro på att världen klarar sig utan en ( och huruvida man kan lära sig det av en terapeut eller om man måste lära sig själv). Utbrändhet har ofta en grund i att man tror att man är oumbärlig. Och att man måste massa saker. Fast man kanske egentligen inte måste.

Men det är svårt att veta när det kommer att straffa sig att ta ledigt en kväll. När alla andra omkring en är så outsägligt ambitiösa och lyckas med så mycket som man själv vill lyckas med.

Nu läser jag Rolling Stone, fast jag egentligen avskyr den tidningen. Kunde inte motstå dock, när Amy Winehouse är på omslaget. Jag är lite besatt av Amy Winehouse. Hur hon ser ut och hur hon låter. Hon bara drar in en liksom.

Artikeln handlar mycket om hur besatt Amy i sin tur är av sin pojkvän. Intervjun blir ständigt avbruten av att Amy vill passa upp på honom. Hon kallar honom baby och gör i ordning mattallrikar till honom.

Amy är utrustad med klassiska rebellattribut som till exempel tatueringar, tjockt svart smink och alkoholistiska tendenser. Men det mest rebelliska är nog att hon skryter med att hon är en sån omhändertagande kvinna som egentligen bara vill vara med sin kille, och uttrycker sin beundran för Dolly Parton som går upp timmar innan sin man för att "sätta på sig sitt ansikte". Göra sig fin för sin älskade. "Four hours! I think that´s cool".

Rebelliskt, för att hon vet att gammfeminister såsom jag själv kan bli vansinniga av sådant. Man får en känsla av att hon kanske inte riktigt menar vad hon säger, men hon vet vad som retar folk.

Och det är lite kittlande också.

Man sitter på en trappa i West Village och pratar med en annan som också jobbar för mycket och hänger upp sitt människovärde på vad man presterar i sitt yrke. Och det är ju inte så att vi är ensamma i hela världen om just det.

Det är därför man inte kan undgå att bli lite fascinerad och attraherad när en av världens just nu hetaste sångerskor säger att hon inte menar att vara otacksam, men att hon inte är satt till jorden i första hand för att sjunga, utan för att vara en hustru och mor och ta hand om sin familj.

Fast det är klart, man kan säkert bli utbränd av att vara mamma också.

Det där med utbrändheten och panikångesten kan ju ha en del att göra med hur mycket sömn man får också. Jag har hört att det är dåligt med den varan för småbarnsföräldrar.

Mer läsning

Annons