Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hon lämnade Real Group

/
  • Borlängebesök. Nästa helg framträder jazzsångerskan Margareta Bengtson tillsammans med Borlänge Orkesterförening, ditbjuden av en av sina gamla lärare från Adolf Fredriks - Christer Paulsson.

Annons

Margareta Bengtson har tagit tillbaka sitt flicknamn efter att ha varit känd som Margareta Jalkéus. Hon befinner sig i en sökande fas vad gäller musikaliskt uttryck. Då är det bra att ha en gedigen bas att stå på. Pappa var hovkapellist (flöjt) och mamma tog emot sångelever i hemmet.

Margareta börjades spela piano och sjunga mycket tidigt. När hon var 12 år började hon spela harpa. Hemmet var fullt av musik. Det var där hon fick klart för sig att det krävs övning och ännu mera övning för att bli bra.

Hon fullföljde sin utbildning på harpa vid Kungliga musikhögskolan och har också varit orkestermusiker och soloharpist i flera stora svenska orkestrar. Än idag händer det att harpisten Margareta och brodern Jan, som är flöjtist i filharmonin, framträder med ett Mozartprogram tillsammans.

Men det är naturligtvis Real Group som präglat hennes musikliv de senaste 20 åren. Gruppen "smög igång" som sidoprojekt bland elever på musikhögskolan. De hade alla gått på Adolf Fredriks musikklasser och att arbeta femstämmigt gick från tillfälliga påhugg på 50-årsfester till formell ensembleutbildning och en av Sveriges stora internationella musikkarriärer.

- Det var faktiskt inte så viktigt med publik för Real Group alla gånger. Det allra roligaste var att vi hade en musikalisk verkstad tillsammans. Vi experimenterade oss fram. Och vi övade som galningar.

- Först på senare år började vi släppa taget litet, när publiken fick ropa önskelåtar. Det var en utmaning för oss att göra något av önskningarna. Då kunde det bli litet hur som helst och det var bra för oss.

Margareta längtade efter mer improvisation, vilket inte är alldeles lätt i en sånggrupp. Hon längtade efter ackompanjerande instrument, när Real Group gjort a capella till sitt adelsmärke.

- Vi talade om att dra ner på engagemanget i Real Group, att kanske gå ner i ambition att öva. Men vi kom fram till att det vore fel. Så då bestämde jag att det var färdigsjunget för mig i Real Group! Och alla var lyhörda och jätteschyssta.

- Nu försöker jag att komma närmare mina musikaliska drivkrafter, att hitta tillbaka till en nyfikenhet inför musiken och att inslaget av utforskande ska vara större.

När Margareta Bengtson resonerar om sin konstnärliga process kommer hon gång på gång tillbaka till en konstkurs på Folkuniversitetet förra våren, som innehöll oljemålning och grafik. En effekt av kursen blev en uppgörelse med "att allt måste vara så tekniskt bra".

- Resultatet är mindre viktigt än processen. Jag börjar inse det nu, och få en större acceptans. Ändå har jag bara kommit en hundradels bit på den vägen. Jag är ännu inte så långt kommen att jag kan sjunga fult och fel och trivas med det. Man tycker ju att man kommit till en viss nivå. Då vill man leverera på den nivån.

Och det gör hon. Av ambitionen att ta sig större musikaliska friheter hörs i ärlighetens namn inte mycket på den nya skivan I'm oldfashioned (EMI). Det är svindlande perfekta jazzstandards på engelska uppbackade av några av Sveriges bästa jazzmusiker.

Det är också från skivan materialet kommer som hon, hammondorganisten Pierre Swärd och Borlänge Orkesterförening ska framföra i Hagaskolans aula i Vårfestivalen nästa lördag.

I sommar är hon tillbaka i Dalarna. Ackompanjerad av Nils Lindberg, som valde Margareta Bengtson som sopransolist för sitt rekviem för ungefär 15 år sedan, sjunger hon vid Oskar Lindbergs orgelstuga på Knippboberget under Musik vid Siljan.

Mer läsning

Annons