Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hon ger ut roman om Tunaslätten

/
  • Ny bok. Ulla Hannelius är i färd med att sälja sin första roman Lastbar barlast. – Jag tänkte en dag på att karlar ofta säger

Annons

- Välkomna, vi kan väl sitta här ute på altanen?

Vi slår oss ner i vita korgstolar. De stora fönstren vetter mot tomatplantor och körsbärsträd och solen kastar skuggor på parkettgolvet.

- Jag hade egentligen inte skrivit på riktigt förrän -98, då gick jag i pension för att få chansen att hinna göra det, berättar Ulla Hannelius. Hon var personalchef och det var så tufft att tvingas säga upp folk att hon inte trodde att hon skulle överleva 65.

Men tji fick hon.

Lastbar barlast ligger på bordet, prydd av en bild på Tunaslätten.

Huvudpersonerna Viktor och Krista är ungdomar från vitt skilda världar, som flyr från sina respektive länder i hopp om en ljusare framtid.

Det är trevande och det är sårbart. Det är Leksandsknäcke, Romme Alpin och Ovanbroparkeringen. Det är Bush eller Clinton, miljonbesparingar inom vården och den polska färjan Jan Hewelius.

- Nog känner man igen sig i boken allt, konstaterar Ulla.

- Jag satt på biblioteket i ett halvår och studerade tidningar från -92 och -93, för att veta vad som hände just då. Hemskt skojigt men det gäller att hålla tungan rätt i mun, säger den nyblivna författarinnan och ler.

Hon ler mycket och de rosa läpparna matchar pelargonerna på fönsterbrädet.

Lastbar barlast är inte Ulla Hannelius första bok, men väl hennes första roman.

- Jag hade skrivit i sju år, tills det stod mig upp i halsen. Så jag tänkte att nu gör jag tio exemplar eller så slänger jag manuskriptet.

Hon snickrade ihop böckerna själv, för inte kunde hon väl gå till ett tryckeri med en bok som folk kanske inte ens skulle tycka om?

Ett exemplar skickade hon dock in för recension, och döm av hennes förvåning när hon fick en beställning.

- Jag fick stora skälvan! Jag hade ju bara tio böcker!

De olika kapitlen är skrivna ur de olika personernas synvinkel, vilket gör det spännande på ett lättläst vis.

- Det är intressant rent psykologiskt, det är så olika hur man ser på saker och ting

Du skriver om unga människor, identifierar du dig med personerna i boken?

- På sätt och vis gör jag det, jag vet hur det är att vara ung och komma till ett nytt land och jag kände mig väldigt ung när jag skrev boken. Men jag kan även identifiera mig med Viktors mamma, och känna hennes oro.

Ulla har författarspröten på helspänn och får inspiration av människor hon möter.

- Det är fördelen med att jag inte är 20 år, att jag har upplevt saker och ting. Ofta tänker jag att "visst sjutton, det där kan jag ju hitta stoff ur!"

Hon är nöjd med sin roman, glad att hon kom sig för.

- Jag ville ge min version av gåtan, vad som kan hända med en ung person som försvinner. Jag ville nå fram till både unga och föräldrar, uppmuntra dem till att våga tala med varandra.

- Man tiger så kolossalt idag, har så fruktansvärt bråttom hela tiden.

Ulla sörjer att människor så sällan ger sig tid att lyssna, och tid att höra. Hon skriver om "Jag ska bara-mamman", som alltid måste göra tusen saker innan hon kan sätta sig ner.

- Där kan jag verkligen känna igen mig själv, och hur jag ofta var mot min dotter.

En grå katt kommer inspatserande på altanen och stryker sig mot Ullas ben. Det är mitt på eftermiddagen och termometern på väggen visar 27,4 grader.

- Å vet du vad jag gjorde i torsdags, man blir så mycket tuffare när man är pensionär. Jag var ute och promenerade på Sveatorget, bland sprättägg och grönsaker, och frågade om jag inte kunde få sälja lite böcker.

- Så jag åkte hem och hämtade trädgårdsbordet och oh så roligt det var!

Fakta: Ulla Hannelius

Ålder: 70 år.

Familj: Maken Paul och dottern Yvonne.

Bor: Villa i gamla Hytting.

Bakgrund: Uppvuxen i Finland men träffade kärleken på en Ålandsfärja och kom till Stockholm som 21-åring. Började skriva på riktigt först när hon blev pensionär och 2002 gav hon själv ut sin första bok, Josefin och Frostbrunnsdalen.

När hon inte skriver: Påtar i trädgården, är i växthuset eller handarbetar.

Boktips: Graham Greene, jag har alla hans böcker. Men nu håller jag på med Stieg Larssons sista. Åh, den är så tung att jag borde göra armhävningar för att orka lyfta den.

Inspirationskällor: Naturen och människor hon stöter på.

Fakta: Hannelius om...

...valet av titeln Lastbar barlast : Båda huvudpersonerna har en barlast som de släpar på. Lastbar betyder ungefär klandervärd, och de upplever själva att de inte är vatten värda.

...att arbeta på samma bok i sju år: Det här är min första roman så den har fått ta tid. Jag har skrivit om och skalat av, tagit bort allt det där som jag först tyckte var så himla tjusigt.

...skrivkramp: Då lägger jag ifrån mig allt och sätter mig och spinner lin eller rensar lite ogräs.

Mer läsning

Annons