Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hon är ny krönikör

/

Annons

Hadley-Kamptz, 33, bodde i Ludvika från att hon var elva år till att hon var 18. Hon lämnade sedan staden för ett år som utbytesstudent i Frankrike och för att läsa litteratur, idéhistoria och estetik vid Uppsala universitet.

Hon har inte bara positiva minnen från Lorensbergaskolan och Högbergsskolan. Hon beskriver sig som en "lillgammal, överintellektuell och inte särskilt socialt begåvad unge" och det funkade inte att vara sådan i Ludvika.

- Det var väldigt könsuppdelat och tjejer förväntades intressera sig för kläder, smink och hockeykillar. Det var också en hård klassindelning där ingenjörernas barn absolut inte umgicks med arbetarnas.

- Det jag såg var obehagligt för mig med en liberal känslighet och överkänslighet.

Samtidigt har Hadley-Kamptz några av sina bästa vänner kvar i Dalarna och uppväxten har verkligen präglat henne.

Hon kan känna en intensiv längtan till skog, efter stora tallar. Familjen har en fjällstuga i Grövelsjön. Skogen är för Hadley-Kamptz Det Andra.

- Mitt jobb är att läsa, tänka och skriva. Skogen är ett ställe därman inte behöver eller har någon nytta av mina avancerade politiska teorier. Och det kan vara skönt, säger Hadley-Kamptz som gärna skulle ha jägarexamen.

Hon var alltså tidigt politiskt medveten. Till det bidrog att rasister och till och med nazister agerade öppet i Ludvika, som under det tidiga 1990-talet fick en lokalavdelning av Vitt Ariskt Motstånd.

- Jag hängde med Ludvikas anarkister och syndikalister. Jag var väl anarkoliberal. Partipolitik är inte min grej. Då måste man köpa ett helt paket och i de politiska organisationerna finns auktoritetstro och tydliga hierarkier.

Hadley-Kamptz är trött på partipolitiseringen där man ska "hålla på någon". Hon vet inte vem jag ska rösta på i nästa val. Hon har gått över till att säga att hon har frihetliga idéer, eftersom etiketten "liberal" är kidnappad av folk hon inte tycker är liberaler.

- Nu gör en konservativ höger en framstöt i borgerligheten. Det är inte konstigt att Göran Hägglund kör fram teorin om "verklighetens folk", men han matchas ju inte av någon tongivande liberal i regeringen.

Isobel Hadley-Kamptz har skrivit för magasin som Neo, Axess, Arena och Bang. Hon har arbetat på Dagens Nyheters ledarredaktion och för kultur- och ledarredaktionerna på Expressen.

Debutromanen Jag går bara ut en stund (Albert Bonniers förlag) kom 2007 och handlar om abort, barnlängtan och otrohet för karaktären Isobel som bor i Stockholms innerstad.

Vår recensent resonerade om privat och personligt, men tyckte sig vara "osäker på om man som läsare verkligen kan komma för nära i en roman".

I krönikorna tror Hadley-Kamptz att hon kommer att komma tillbaka till ämnena feminism samt övervakning och integregritet.

- Det blir inte kåserier. Jag kommer att driva en åsikt. Krönikorna blir samtidskommenterande. Hade jag skrivit idag skulle krönikan handlat om att Metro refuserade en text om det armeniska folkmordet för att nyhetschefen inte ansåg sig kunna stå för faktainnehållet. Väldigt märkligt.

Hadley-Kamptz egen kulturkonsumtion är mycket textbaserad. Hon läser romaner, litet facklitteratur, tidningar, tidskrifter och nätpublikationer.

Det är roligt att välkomna Isobel Hadley-Kamptz som krönikör.

Jens Runnberg

Mer läsning

Annons