Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Höjdarkonserter under 2005

Annons

Danska indierockarna The Mew öppnade dörren till en visuell och musikalisk drömvärld i Hultsfredsfestivalens sista skälvande timme. Tungt och sprött på samma gång. Bandet byggde en mäktig ljudvägg och teaterladan färgades av psykedeliska projektioner. En musikalisk motsvarighet till den baklängespratande dvärgens rum i Twin Peaks.

Nine Inch Nails gjorde inte bara årets bästa utländska skiva, de stod för en av de bästa konsertupplevelserna också. De regntunga skyarna hängde över Hawaiiscenen på Hultsfred. Trent Reznor, för första gången på en svensk scen, var på ett ovanligt snacksaligt humör - han tackade publiken med en mening, och det lät faktiskt som om den kom från hjärtat. Stämningen var magisk, ljudet suveränt och när Hurt framfördes med ett ensamt piano, så slog det nästan - men bara nästan - Johnny Cashs version av låten.

Sommaren bröts mot höst och årstidens sista konsert var Mission Aid i Söderbärke. The Ark, Stefan Sundström, The Mainliners och Docenterna gjorde en gemensam kraftansträngning att jaga kvällskylan på flykten inför 2 000 personer. The Ark stod för en sprudlande glädjekick och använde ilskan över att någon kastade grejer på gitarristen till att pumpa upp sig med ännu mer energi. Det blev en mycket speciell spelning.

Att Laleh tog steget från skådespeleri till musikanteri kan vi vara tacksamma för. Hon gör vad hon vill oavsett om det handlar om soul eller proggvisor, punkt slut. När hon kom till S2 och Borlänge fyllde hon lokalen till brädden på en onsdag och bjöd på en skönt avspänd konsert, men ändå utan att slarva. Publikkontakten var värmande, responsen likaså.

Identitetsbytet har inte påverkat att Bergman Rock - ex-bob hund - är en liveakt som slår de flesta - tighta och energiska. När de spelade på Bolanche i våras var frontaren Thomas Öberg på sprudlande humör och med en blomkvast i brallorna flängde han runt både på och framför scenen.

Dozer hade all anledning att fira sin nya skiva - som bekant en av årets bästa - och sitt tioårsjubileum och konserten på S2 blev en styrkeuppvisning från ett band som svetsats samman under otaliga vändor på vägarna i Europa, USA och Australien.

Jag har aldrig befunnit mig i ett så varmt rum som inte varit en bastu. Peter Tägtgren & Co manglade ut sin smittande discometal på Bolanche, med en sådan energi och frenesi att det var lätt att bortse från att vissa låtar kanske är väl klämkäcka och att Eleanor Rigby är ett dåligt coverval.

I ett jättestort tält i Borlänge kom Kents turnecirkus och det var utan tvekan vårens största konserthändelse i Dalarna. Jocke Berg och de andra levererade ett pärlband hits som det var svårt att inte gilla.

Mörkt, mäktigt och desperat. Depprock har inte låtit så bra sedan Joy Division. Göteborgarna Silverbullit var ett av de sista banden på årets Peace & Love och det var en avslutning att suga på länge.

Kanske EGENTLIGEN inte en av årets bästa konserter, men bara glädjen att få se Ozzy hoppa upp och ner och inte minst att kunna konstatera att gamle Bill Ward var så pigg gör att den får vara med ändå.

Mer läsning

Annons