Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Högklassigt Mozartrekviem

/
  • I soloroller. Frogner Kockum, Carolina Bengtsdotter-Ljung. Torbjörn Cervin och Daniel Viklund var de fyra solisterna i Mozarts rekviem i den fullsatta Stora Tuna kyrka på lördagskvällen. Dirigenten (som vänder sig om på bilden) var Marcus Moszny som debuterade med den äran.

Annons

Av de framföranden som amatörer gjort av Mozarts rekviem i Dalarna på senare år var det som gjordes i Stora Tuna på lördagskvällen det bästa. Mycket av anledningen till det får nog sättas på dirigenten Marcus Mosznys konto.

Han lyckades förmedla sin inspiration och lust till verket - man fick känslan av att han särskilt under den senare delen var på väg att vända sig om mot publiken och fyra av ett Jack Nicholson-leende och säga "märker ni hur jädra bra det här går?"

Jo. Vi märkte.

Fast de första takterna var ganska darriga. Liksom inledningen av Recordare. Kanske gick det litet snabbt i Rex tremendae, kanske var det litet baktungt i utvikningen Osanna in excelsis i Sanctus, men det är bara marginalanteckningar.

I övrigt och därmed nästan hela tiden var det väl avvägt. Det går att längta efter bitande klara, höga sopraner i de sammanslagna körerna och efter något mer spänstiga tenorer, men jag vill påstå att Moszny gjorde vad som var möjligt givet materialet.

Han bjöd också på en hel del finesser. Hans tydliga staccatogrepp i Lacrimosa har jag tidigare aldrig hört i verket. I just Lacrimosa fanns också flera spännande dynamiska effekter, ett vackert detaljarbete och ett gott klarinettsolo.

Det var ingen tillfällighet att Moszny valde just Lacrimosa som extranummer för den fullsatta kyrka som uttryckte sitt bifall. En äldre dam i bänken snett framför mig grät en skvätt.

Borlänge Orkesterförening föreföll ha fått en nystart. I svåra avsnitt som Dies irae och Confutatis svarade stråkarna väl på kraven. Blåset var prickfritt.

Körerna klarade sina utmaningar bra. Melismerna i Kyrie. Utlevelsen i Dies irae.

Att Daniel Viklund skulle övertyga i basstämman var i linje med mina förväntningar. Hans otäckt djupa chocköppning i Tuba mirum gick löjligt lätt.

Katarina Frogner Kockum var stabil i sopranstämman, medan jag för första gången i oratoriesammanhang upplevde att Carolina Bengtsdotter-Ljung, alt, hade svårt att nå ut.

Gladaste överraskningen svarade tenoren Torbjörn Cervin för, den måhända minst meriterade i solistgruppen.

Hans spröda och högt placerade tenor var njutbar, och hade han inte uppträtt en aning osäkert i Benedictuskvartetten skulle han fått ett genomgående toppbetyg.

REQUIEM

av W A Mozart, F X Süssmayr

Borlänge Kammarkör

Jakobskören

Borlänge Orkesterförening

Dirigent: Marcus Moszny

Katarina Frogner Kockum (sopran), Carolina Bengtsdotter-Ljung (alt), Torbjörn Cervin (tenor), Daniel Viklund (bas)

Publik: Fullsmockat

Kyrkan, Stora Tuna, 10/3

Mer läsning

Annons