Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Historien är intressantare än musiken

/
  •  Foto: Mikael Forslund
  • Peptalk. Lika mycket som Carlene Carter pratar om sin berömda familj pratar hon med sin publik.

Annons

Se Carlene Carter uppträda i Dalhalla! Klicka här för webb-tv!

Nu är vädret visserligen inte fullt så illa när spelningen väl drar igång. Och den dubbla uppsättningen systerpar som utgör malmökvartetten Calaisa lyckas ganska bra med att få folk att koppla bort det envisa duggregnet. Inspirerade av country och irländsk folkmusik spelar de ett set av luftiga och popigt lätta låtar som når sin kulmen i singeln Hey girl. Alla fyra är självklara på scenen och deras framträdande andas såväl pondus som solid spelglädje.

Som en kontrast till Calaisas ljusa röster och lätta låtar joggar sedan kvällens huvudperson Carlene Carter in på scenen i klarröd blus — med fransar, givetvis. Hennes djupt mörka röst är hennes signum, och även om hennes framträdande till och från är ganska varierat, är "tungt" det ord som ligger närmast för att beskriva helheten. Och det är ett tungt som i trögt snarare än hårt eller mäktigt. Rösten hon besitter är grym, men att hon till så stor del kombinerar den med gubbigt gungande smörlåtar blir ganska tröttsamt ganska snabbt.

Bättre blir det i lättare och mer poprefrängsdrivna låtar som Sweet meant to be från nära 15 år gamla albumet Little love letters. Vissa låtar från kommande albumet Stronger håller också förvånansvärt bra. Kanske mest överraskande är titelspåret — en übercheesy svulstballad som i liveversionen till och med får pålägg av synthstråkar, vilket brukar vara ett effektivt sätt att döda vilken låt som helst som är tänkt att tas på allvar. Ändå funkar den till den grad att den blir en av spelningens absoluta höjdpunkter.

Den handlar om hennes lillasyster som gått bort, berättar hon. Och det är just det där berättandet, som faktiskt känns helt genuint, som gör att hon ror det hela iland som något som känns väldigt fint. Spelningen med Carlene Carter är som att läsa en biografi över hennes liv. Och det är ett intressant liv. Låttexternas personliga berättelser kommer än närmre genom Carlenes förklarande mellansnack, och när hon spelar sin mor och mormors låtar, berättar gamla anekdoter och pratar om hur mycket de betydde för henne är hon briljant.

Men sedan drar hon upp sin nyblivne make på scenen för en flummig duett och pusskalas, och plötsligt blir allt sådär jobbigt, gubbigt smörigt igen.

Fakta: Carlene Carter och Calaisa

  • Dalhalla, Rättvik
  • Country
  • Måndag 30 juli, klockan 20.00
  • Publik: Nära 3000 personer

Mer läsning

Annons